Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Hansson, Sigfrid: Svensk fackföreningsrörelse och socialism på 1880-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK FACKFÖRENINGSRÖBELSE OCH SOCIALISM PÅ 1880-TALET 411
August Palm hade emellertid nu slagit sig ner i Stockholm och
börjat inympa ’’det socialistiska giftet’’ bland de yngre
fackföreningsmedlemmarna. År 1884 bildades Socialdemokratiska
föreningen och den 25 septemiber 1885 utsändes det första provnumret av
tidningen Social-Demokraten, utgiven av Socialdemokratiska
tidningsföreningen. Efter hand lyckades några av Palms adepter vinna
inträde i centralkommittén, där de naturligtvis ansågo det vara sin
plikt att försöka vinna göhör för de socialistiska idéerna.
Den 9 september sistnämnda år väcktes från socialdemokratiskt
håll förslag om att ett mera radikalt program skulle utarbetas.
Förslagsställaren önskade att punkterna 1, 2, 5, 10, 11, 12, 13 och 14 i det
äldre programmet skulle omformiuleras "i överensstämmelse med
socialdemokratins program" och att punkterna 3, 6, 7, 8 och 9 skulle
helt och hållet slopas. En kommitté fick i uppdrag att verkställa
programrevisiooien och — om man får tro Social-Demokraten —
"ville nu olyckan icke bättre, än att de kommitterade allesammans
hyste socialistiska åsikter". Detta vållade oro i det liberala lägret,
där man icke tövade att vidtaga åtgärder i syfte att söka hindra
socialisternas framfart. Den strid mellan de liberala och
socialdemokraterna, som så smått hade förts både inom centralkommittén och
ute i vissa fackföreningar, blossade nu upp på allvar. På båda
sidorna skyndade man sig att stärka fronterna genom att
tillförsäkra sig ökat inflytande i centralkommittén. En av liberalernas
mest framskjutna och stridbara män var typografen Sven Linge.
Han föreslog redan i november 1885, att Typografiska föreningen
skulle sända ytterligare tre ombud till kommittén för att, som det
hette i Social-Demokraten — "med ett slag tillintetgöra
socialdemokraterna". Även i en del andra fackföreningar vidtogos åtgärder
i samma syfte men besvarades med en förstärkning av den
socialdemokratiska representationen för andra fackföreningars
vidkommande. Sistnämnda fraktions talan fördes naturligtvis av Social-.
Demokraten, medan Fäderneslandet, som ännu icke hade urartat till
vad den numera är, energiskt förde de liberalas talan. I båda
tidningarnas notisavdelningar kunde man följa striden ute i
faekför-eningama, och i ledarspalterna gingo polemikens vågor höga.
I Social-Demokraten för den 20 november 1885 kunde man läsa
följande notis, som icke saknar intresse även med hänsyn till nu
rådande förhållanden: ’’Stockholms murare äro konservativa. De
ha nämligen beslutat att deras ombud i centralkommittén icke
skoila sluta sig till dem, som i centralkommittén arbeta på att göra
dess program mera radikalt än det för närvarande är. Vi hoppas,
att murarna snart skola bliva av en annan mening och inse, att man
icke gärna kan avancera för långt åt vänster.’’
En annan av liberalernas ledande män var ångköksföreståndaren
och gjutaren O. Larsson, sedermera riksbekant med öknamnet
Ångköks-Olle för den bedrövliga roll, som han i egenskap av liberal
riks-dagsmannakandidat spelade vid n^^alen år 1887 under den hårda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
