Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Linder, Erik: Ett rudiment i svensk näringslagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT RUDIMENT I SVENSK NÄKTNGSLAGSTIFTNING 427
ringen, men därmed är givetvis ej sagt, att också nutidens hushåll
är så beroende av hans insats, att andelsrätten behöver bibehållas.
Kanske just under intryck härav har man velat göra gällande, att
jordägaren skulle ha samma rätt till djupoonrådets inmutningsbara
mineraler som till ytområdet. Inom rättsvetenskapen råder
emellertid alldeles icke någon enighet härom. Varken försöken att på
basLs av svensk rätt juridiskt konstruera upp en jordäganderätt i
denna mening eller hänvisningar till svensk rättsuppfattning ha
undgått skarpa invändningar från framstående rättslärde. Av ingen
kännare förnekas däremot, att det allmänna, så långt tillbaka
urkunderna vittna, ägt en tidvis mycket vidsträckt förfoganderätt över
vissa mineraltillgångar. Man må betrakta denna förfoganderätt som
en inskränkning i den enskildes äganderätt eller som utslag av en
samhällets överäganderätt, kvar står dock att statsmakternas
befogenhet att reglera användningen av malmfyndigheterna i enlighet
med folkhushållets krav aldrig med framgång bestritts. Ej heller
lär kunna ifrågasättas, att icke folkhushållets intresse bör vara
utslagsgivande för, om andelsrätten alltjämt skall bibehållas.
Avgörande för frågan är därför, om de förutsättningar, som hittills gällt
för densamma, alltjämt förefinnas och anses giltiga eller om av andra
särskilda skäl samhällsnyttan kräver en lagstadgad rätt till andel i
gruva.
Innan vi övergå till en prövning härav torde en kort översikt av
andelsrättens utformning i gångna tiders gruvlagstiftning vara av
intresse för belysande av motivutvecklingen.^)
Jordägarens andelsrätt fick sin principiella utformning redan
under 1400-talet, medan rätten till ersättning för skada och intrång
först uttryckligen erkändes i 1637 års bergsprivilegium och rätt till
gottgörelse för upplåten mark i 1723 års gruvstadga.
Den första kända urkund av mera allmän räckvidd berörande
jordägarens rätt till malmfyndighet är ett rådsbeslut från år 1485,
i vilket bestämdes, att skatte- och frälsemän som själva upptäckte
och bearbetade malmfyndigheter på egen mark skulle få behålla
nyttjanderätten, så länge fyndigheterna bearbetades. Hade de icke
själva tillkännagivit fyndet och åstadkommit dess bearbetande, gingo
de alltså miste oan denna företrädesrätt. Beslutet motiverades med
och tillkom enbart i syfte att uppmimtra jordägarna att yppa eller
söka upptäcka fyndigheter å egen mark, vartill de dittills varit
obenägna av rädsla för att få tåla godtyckligt intrång från kronans
sida. Föremål för allmän lagstiftning blev dock ny ttj anderätten
först sedan kronan upphört att i den utsträckning den fann lämpligt
förbehålla sig själv malmfyndigheterna. I järnbergsordningen av år
1649, som dock endast gällde järngruvor i bergslagerna, stadgades
att nyttjanderätten till nyupptäckta järnstreck skulle fördelas mel-
Den historiska framställningen ansluter sig huvudsakligen till J. O.
Carl-bergs arbete Historiskt sammandrag om svenska bergverkens uppkomst och
utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
