Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Lundstedt, Vilhelm: Några drag ur internationell politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462f; VILHELBI LUNDSTEDT
stödjepunkter. Att vilja grunda rätten på rättsmedvetandet
förutsätter därför samma slags konstfärdighet som att lyfta sig själv
i håret. Fölle rättsordningen bort, skulle rättskänslorna förlora
all styrsel och förflackas genom allehanda sofistik till förmån för
de enskilda intressena på bekostnad av de alllmänna. Småningom
skulle de övergå i renodlade hämndinstinkter^ i den mån de icke
skulle förkvävas av den mest primitiva egoismens drifter, genom
vilket allt till sist samhällsbildningen skulle upplösas. Beaktar man
på detta sätt hela sammanhanget, kanske man till sist skall nödgas
begripa, hur radikalt man ställer verkligheten på huvudet, när
man för fram sitt ytliga tal om rättigheter och rättsordning
såsom havande sin yttersta grund i den mänskliga naturen, i det
allmänna rättsmedvetandet.
Man hör nu visserligen stundom den härskande jurisprudensens
representanter bestrida, att de hava naturrättslig åskådning. Detta
bestridande är emellertid blott ett tomt talesätt, varom man kan
övertyga sig redan genom min föregående kritik av den nutida
vetenskapens föreställningar om enskildas s. k. rättigheter. Också
om man går till för sin radikalism eller fördomsfrihet särskilt kända
nutida rättslärda — såsom Krabbe, Binder, Kelsen, Ritchie, Duguit,
Tawney, amerikanaren Roscoe Pound m. fl. — så skall man vid
närmare studium finna, att deras ’’befrielse’’ från
naturrätts-mystiken blott är ett sken. Den naturrättsliga åskådningen är has
alla dessa författare fullt utvecklad, låt vara att densamma hos
dem fått andra utformningar, än den hade för någoit århundrade
sedan.
Tyglandet av rättighetschimären inom staten genom faktiskt
uppehållen rättsordning.
Faktum är emellertid nu, att rättigheterna allmänneligen tros
hava sin grund i rättsmedvetandet och sålunda vara till oberoende
av rättsordningens uppehållande. Genom detta abstrakta
fonde-rande av rättigheterna erhålla de med logisk nödvändighet absolut
karaktär. Rättighet skall ju vara detsamma som makt i visst
avseende. Men alldenstund rättighetens existens skall vara till
oberoende av rättsreglers uppehållande, d. v. s. oberoende av dom och
exekution, så blir ju följden, att rättighetsmakten aldrig kan
ofrivilligt tagas ifrån en person. Och å andra sidan måste
rättig-lietshavaren vara befogad att — allt efter behov — med det mest
hänsynslösa våld hävda sin makt, till dess genom sådant hävdande
rättighetens kraft blivit uttömd. Den mest blodiga självtäkt i
samhället, ett allas krig mot alla, är därför den ofrånkomJiga
konsekvensen av rättigheter i rättsmedvetandets mening. Sådana
kul-turförödande konsekvenser borde ju utan vidare göra klart för
reflekterande människor, att dessa rättigheter äro de mest genuina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
