Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Lundstedt, Vilhelm: Några drag ur internationell politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DRAG UR INTERNATIONELL POLITIK 463
vidskepligheter, lika grova som tron på djävlar ocli troll. Men så
är alldeles icke fallet. Man tror, att det förhåller sig så, att
rättigheterna verkligen till sitt ’’egentliga väsen’’ ha denna absoluta
karaktär. Men, konstruerar man nu vidare, det civiliserade
sam-liälkt låter sig ej förena med de våldsamheter och den blodighet,
som skulle bli en följd av de absoluta rättigheternas realiserande.
Därför överlåtes det åt vissa samhällsorgan att, i den mån
rättigheterna icke frivilligt realiseras, ombesörja detta enligt en särskild
processuell ordning. Och härmed kommer jag till’själva
kärnpunk-ten, som. i den internationella politiken helt och hållet förbises:
Genom den absoluta rättighetsmaktens överlåtande på
samhällsorganen, genom att faktiskt en rättsordning uppehälles och
därigenom rättsmedvetandets rättigheter fullkomligt tyglas, förlora
dessa inom staten sin fördärvbringande karaktär.
Nu säger emellertid jurisprudensen, att den tror icke längre på
några absoluta rättigheter och att jag därför endast slår in öppna
dörrar. Härtill svaras, att jurisprudensen helt enkelt icke vet, vad
den i detta fall säger. Dess påstående innebär nämligen ett
uppgivande av konsekvenserna av hela det grundlag, varpå den
alltjämt faktiskt bygger. Att man icke vill märka detta beror på
sofistik. Man står under trycket av vikten, att åtminstone
skenbart överensstämmelse uppehälles mellan ens läror och verkligheten,
den faktiskt uppehållna rätten. Jurisprudensens obestridliga tro
på individernas abstrakta rättigheter, d. v. s. på rättigheter såsom
existerande oberoende av faktiskt uppehållen rättsordning,
överhuvud hela dess tanke om individerna såsom rättssubjekt och om
motsättningen individerna contra samhället leder med logisk
nödvändighet till det principiella antagandet av rättigheter i absolut
mening. Denna syn på saken bryter sig igenom, så snart den icke
hämmas av positivt uppehållen rättsordning.
Det resonemang varmed man söker bortförklara saken är i
korthet följande. Rättigheterna tillkomma människorna blott såsom
leder i samhällsorganisationen. Därav följer att rättigheterna till
själva sin natur måste vara sådana, att deras genomförande icke
kan stå i strid med betingningarna för samhällets tillvaro. Isolerade
låta ju dessa satser bra, men, sedda i det nödvändiga
sammanhanget, är o de oförnuftiga. Talet om människorna såsom varande
blott leder i samhällsorganisationen strider först och främst emot
verkligheten. Men också för jurisprudensen själv måste sådant tal bli
endast ett tomt ord, alldenstund densamma ju samtidigt behandlar
människorna såsom självständiga subjekt med rättigheter både emot
varandra och samhället. Ifrågavarande motsägelse hos
jurisprudensen är ett bevis för att de gängse föreställningarna om
rättigheter i rättsmedvetandets mening icke låta sig förena med
betingningarna för ett samhälle. Man känner detta på sig och vill
fördenskull söka mjuka upp rättighetsbegreppet, så att det skall kunna
användas. Men man förstår därvid icke, att det använda rättig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
