Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Nordström, G. Hilding: Några ekonomiska fakta rörande statliga nödhjälpsarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 G. HILDING NORDSTRÖM
kulturens höjande i landet. Bland (in-erse-arbetena bör särskilt
omnämnas det av Norrlands statsarbeten utförda lasarettsbygget i
Ljusne. En översiktlig sammanställning av bruttokostnadernas
fördelning åren 1918—1924 återgives här nedan.
Kronor Procent
1. Allmänna vägarbeten .................. 72,425,000 62
2. Skogliga arbeten (inkl. flottledsarbeten).. 14,086,000 12
3. Järnvägsarbeten ............................................4,991,000 4
4. Kommunala arbeten ......................................11,313,000 10
5. Vattenregleringsarbeten ................................5,758,000 5
(). Idroittsplatsanläggningar ..............................2,199,000 2
7. Kolonatanläggningar ....................................121,000 —
S. Diverse statliga arbeten................................3,464,000 3
9. Diverse arbeten .............................1,729,000 2
Summa 116,086,000 100
Den misstänksamme eller kritiske medborgaren spörjer måhända
efter vad som icke blivit gjort. Varför har man t. ex. icke byggt
bostäder och därmed avhjälpt den åtminstone under deflationsåren
skriande bostadsnöden? Helt generellt är svaret detta, att man
]iödgats begränsa sig till allmännyttiga företa-g av den
beskaffenhet, att arbetslönen utgjort en jämförelsevis stor kvot av
totalkostnaden och följaktligen kostnader för materialier och
förbrukningsartiklar en mindre del. Det har vidare varit angeläget att endast
välja sådana arbetsuppgifter, som medgivit att företagen även
kunnat drivas under den kallare årstiden särat nedläggas, så snart
arbetsmarknaden öppnat utsikter för de anställdas entledigande
från nödhjälpsarbetet. Den praxis, som utbildat sig på detta
viktiga Oimråde, har framvuxit ur ^oinnen erfarenhet om vad som är
för våra svenska förhållanden mest lämpligt. Men det döljer sig
även en socialpolitisk tanke bakom den ståndpunkt, som de för
arbetslöshetspolitiken ansvarige intagit i denna fråga. Då det på
sin tid gällde att positivt träda in för nödhjälpsarbeten i större
skala, torde det ha stått klart för arbetslinjens tillskyndare, att
framgången för denna linje var beroende av att de arbetslösa kunde
i stora kontingenter beredas anställning på ett arbetsområde, som
lämpade sig för personer utan egentlig yrkeskunnighet. Här fanns
knappast något val. Grovarbetet blev och måste med hänsyn till
vårt lands särskilda förhållanden bliva det specifika
nödhjälpsarbetet. Men därmed försvagades givetvis de yrkesmässiga
grovarbetarnas och anläggningsarbetarnas fackliga position. De fingo
konkurrenter, som berövade dem arbetsmöjligheter inom det egna
yrket. Omständigheterna skapade sålunda även ett
nödhjälpspolitikens offerväsen.
Att taga ännu ett fjät på vägen mot yrkesarbetets
desorganisering framstod emellertid varken som önskvärt eller nödvän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
