Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Sköld, Per Edvin: Näringspolitik — socialpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄRINGSPOLITIK — SOCIALPOLITIK 507
Under de sista mansåldrarna har här i vårt land skyddstullar
betraktats hart när som den enda tänkbara formen för en
näringspolitik. Minsta lilla eftertanke säger emellertid, att svensk tullpolitik
i mycket liten utsträckning visar de kännetecken, som ovan angivits
för näringspolitiken. Ty vad ha tullarna avsett 1 Jo, dels att starta
nya näringar, som icke utan tullar kunna drivas, och dels att
vidmakthålla gamla, som visa tendens att bli oräntabla. I det första
fallet betyder en tull, att kapital och arbetskraft överföras till den
tullskyddade näringen, varigenom så småningom vissa andra
näringar, som före förstnämnda närings tillkomst nätt och jämt
förmådde bära sig med då gällande kapitalräntor, nu måste i
motsvarande grad inskränkas. Man får en ny näring, som behöver
understöd för att kunna drivas, men måste inskränka andra, som — låt
vara nätt och jämt — buro sig själva. Härav kan icke komma ökad
produktivitet för landets näringsliv. Med all sannolikhet blir en
minskning följden. I det andra fallet visar utvecklingen, att en viss
näring icke längre kan hävda sig i konkurrensen med andra om
kapital och arbete. En tull betyder då, att en gammal, ej längre
lönande näring konserveras och hindrar nya, i sig själv bärkraftiga
att uppkomma. Härigenom befordras ej ett bättre ekonomiskt
resultat.
Såsom en inre motivering för tullar har alltid anförts sådana skäl
som att t. ex. jordbruksnäringen därigenom skulle göras lönande
eller att arbetslöshet skulle förhindras genom att nya arbetstillfällen
skapades. Att jordbruksnäringen genom tullar på
jordbruksprodukterna göres lönande, innebär givetvis endast, att de enskilda
jordbrukarnas inkomster stegras och icke att näringen blir
nationalekonomiskt lönande, d. v. s. bär sig själv. Att den enskilde
jordbrukarens inkomster stegras, betyder egentligen blott, att
konsumenterna av jordbruksprodukter av statsmakterna tvingas att ge
jordbrukarna ett understöd. Om genom tullar nya arbetstillfällen
skapas — utom då det gäller en s. k. uppfostringstull, något som ännu
icke i egentlig mening förekommit i vårt land — kan detta allenast
ske därigenom, att verksamheter, som före tullens tillkomst icke buro
sig, nu ha blivit privatekonomiskt lönande. Men det innebär
givetvis icke att de blivit nationalekonomiskt bärkraftiga. De ha blivit
privatekonomiskt lönande på grund av att de konsumenter, som
använda de i verksamheterna framställda produkterna, av
statsmakterna tvingats att betala ett understöd till ifrågavarande
verksamheter. En dylik tullpolitik kan icke med fog kallas näringspolitik.
Ty den har icke medfört ökad avkastning av landets näringsliv
utan blott en ny inriktning, så mycket mera som denna nya
inriktning icke kan sägas vara självändamål.
Ändamålet har t. ex. varit att ge jordbrukarna ökade inkomster på
andra medborgares bekostnad eller att skapa nya arbetstillfällen
lil^-ledes genom tillskott från andra folkgruppers sida. Vad som vinnes
är i realiteten en ny inkomstfördelning. Vissa medborgares realin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
