Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Sköld, Per Edvin: Näringspolitik — socialpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄRINGSPOLITIK — SOCIALPOLITIK 509
å andra sidan behov, som förut icke kunde tillfredsställas, nu
kunna det. Efterfrågan ändrar sig, och därmed också knappheten på
de olika varorna och prestationerna.
Men likaväl som det icke kan anses riktigt att vidtaga
statsåtgärder för att påverka prissättningen av varor och prestationer, måste
det betraktas som illojalt att medelst andra konstlade åtgärder stegra
priserna, t. ex. genom åstadkommande av en konstlad knapphet.
Försöken att på denna väg påverka priserna ske genom organiserad
samverkan mellan säljarna av en viss vara eller en viss prestation.
Därigenom att de i marknaden utbjuda mindre än vad som
behövs för att tillfredsställa de behov, som vid fri tillgång skulle velat
och kunnat tillfredsställa sig, stegras givetvis priset.
Förutsättningarna för dylika monopolbildningar av nationell omfattning, äro i
ett land utan skyddstullar rätt begränsade. De förefinnas allenast
ifråga om varor, som ej kunna ersättas utifrån utan som måste
framställas mera lokalt. I ett land med skyddstullar på en mängd varor,
äro möjligheterna för monopolbildningar större. Där kan en
monopolsammanslutning mellan säljarna taga ut ett så mycket högre pris,
som skillnaden är mellan priset utan monopolbildningens inverkan
och importpriset med tillägg av tullbeloppet. Beträffande den på
senare tiden mycket diskuterade frågan om
arbetarsammanslutningarnas möjligheter att påverka varupriserna i stegrande riktning må
anmärkas, att dylika endast föreligga ifråga om varor, vars priser
äro helt oberoende av världsmarknaden, alltså allenast ifråga om
rent lokala industrier.
Det godtyckliga ändrandet av priserna uppfattas alltså såsom en
orättvisa mot konsumenterna, d. v. s. mot dem som måste köpa de
varor, vilka drabbats av prisstegringen. Att förhindra en dylik
ändring betraktas därför som ett konsumentintresse. Egentligen är
det väl även ett producentintresse, d. v. s. de producenters, som i
det långa loppet få vidkännas en inskränkning i sin produktion
på grund utav att de stegrade priserna förändra behovens möjlighet
att tillfredsställa sig. Men vilka dessa producenter äro, kan aldrig
på förhand konstateras om ens någon gång med visshet utrönas.
Detta producentintresse kan därför aldrig göra sig hört. Det kan
emellertid konsumentintresset, emedan verkan för konsumenterna
ligger i mera öppen dag.
Nu kräver man att det allmänna skall ställa sig på
konsumenternas sida icke blott så tillvida att statsmakterna icke böra få vidtaga
åtgärder till vissa producenters fördel men till konsumenternas
nackdel utan även rent positivt gentemot ingrepp i producenternas frihet
att få organisera sig till monopol. Varför har mången ivrig producent
ropat, då det gällt hans produkter? Helt enkelt därför, att de flesta
av oss människor äro utrustade med två sidor: vi äro både
producenter och konsumenter på en gång. Men mest producenter. I denna
egenskap äro vi mest aktiva, mest verksamma, ty härav beror den
enskildes möjligheter att leva. Konsumenter äro vi endast i andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
