Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Undén, Östen: Ministerstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINISTERSTYRELSE 527
kunna komma under samfälld överläggning om icke
departementschefen själv kräver sådan beredning. Uppenbart är, att inom
konstitutionsutskottet råda ganska dunkla föreställningar om
regeringsmaskineriet . ..
Formell ministerstyrelse.
Med formell ministerstyrelse betecknar jag vad
konstitutionsutskottet brukar hänföra under begreppet ministerstyrelse. Enär
regeringsformen icke tillagt departementscheferna någon beslutande
makt utan givit dem allenast rollen av konungens rådgivare, måste
alla regeringsärenden formellt föredragas i konselj och avgöras av
Kungl. Maj :t. Ifall sålunda ett ärende, som bort upptagas i
konselj och i statsrådsprotokollet, icke så handlagts, föreligger ett
utslag av "ministerstyrelse" i denna formella bemärkelse.
Den dåliga klang, som ordet ministerstyrelse än i dag tycks ha i
Sverige, förklaras givetvis av den betydelse, som särskilt från
demokratiskt håll har under hela 1800-talet tillagts principen om
K. U:s granskning av statsrådens ämbetsgärningar genom studium
av statsrådsprotokollen. Framför allt är det minnet av den store
liberalen och demokraten S. A. Hedins väktarkall kring denna
riksdagens kontrollrätt över regeringens förvaltning, som lever kvar i
den utbredda oviljan mot ministerstyrelse.
I en interpellation i andra kammaren den 10 maj 1898 hade Hedin
ett typiskt uttalande om sin syn på ministerstyrelse.
’^För Sveriges grundlag är ministerstyrelse fullkomligt okänd. Utan öppen
grundlagsöverträdelse kan den ej genom praxis införas.
Någon beslutande eller verkställande makt äga ej konungens rådgivare, utom
för så vitt föreskrifter och erinringar om verkställighet av Kungl. Maj:ts
beslut må av departementets chef kunna omedelbarligen till vederbörande
expedieras. De konungens rådgivare, som äro departementschefer, äga att utöva den
chefsmyndighet, som denna titel angiver, men icke något annat chefskap, även
om de innehava ett annat ämbete. Regeringsformens §§ 105—107 hava ock
ordnat konungens rådgivares ansvarighet i enlighet med denna ännu icke rubbade
huvudgrundsats i det statsskick, som grundlades 1809.
Om ingrepp sker i denna princip, och så ofta det sker, förfalskas
statsskicket, i det att ministeriellt godtycke, offentligheten undandraget och för
ansvaret oåtkomligt, träder i stället för den utövning av regeringsmakten
under rådgivares ansvar, som grundlagen lagt uteslutande i Kungl. Majrts hand.’’
Ännu starkare betonades sambandet mellan formerna för
regeringsmaktens utövning och det sätt, varpå regeringsformen ordnat
den ministeriella ansvarigheten i ett annat yttrande av Hedin
samma år:
’’Således, hela utövningen av rätten att göra ansvar gällande mot konungens
rådgivare, den är beroende av granskningen av statsrådsprotokollen. Därav är
klart, varför grundlagen icke medgiver någon utövning av ministeriell makt,
sådan som den, vilken den nuvarande krigsministern tyckes vara hågad
tillerkänna sig själv snart sagt dag för dag."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
