Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Undén, Östen: Ministerstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINISTERSTYRELSE 529
råd med sina kolleger och utan fullständigt samförstånd med konungen, sä
är denna uppfattning fullständigt oriktig i båda delarna. Ingen åtgärd i dessa
ömtåliga saker har naturligtvis ägt rum från ett enskild statsråds sida utan
den mest fullständiga kontakt med statsrådets övriga ledamöter och med
konungen. Det är sålunda fullkomligt malplacerat att i någon mån söka göra
vad som skett till en usurpation av myndighet från vederbörande
statsrådsmedlems sida.’^
En reservant i 1919 års K. U. anmärkte på ministerstyrelse i
anledning av en till tyska regeringen avlåten protest, som ej hade
beslutats i statsråd. Departementschefen hade dock ingalunda handlat
på egen hand. En annan reservant fann utslag av ministerstyrelse
i handläggningen av frågan om avbrytande av de diplomatiska
förbindelserna med Sovjet-Ryssland, vilken fråga dock givetvis hade i
verkligheten behandlats som ett iDetydelsefullt, hela regeringen
vidkommande spörsmål.
Om alltså frånvaro av statsrådsprotokoll rörande en viss fråga
icke innebär, att densamma handlagts av departementschefen
ensam, kan å andra sidan tillvaron av konseljbeslut i saken ingalunda
utgöra bevis för att vare sig konungen eller regeringens övriga
ledamöter varit i tillfälle att ägna ärendet en prövning. Man må icke
invända, att det dock föredragits i konselj och att sålunda
möjlighet förefunnits till en sådan prövning. Stundom kan naturligtvis
förekomsten å föredragningslistan av ett ärende medföra, att
ärendet beaktas av övriga under föredragningen närvarande. Men det
är en ren tillfälligliet, om så sker. Då man betänker, att ungefär
500 ärenden föredragas på ungefär li/^ timme inses också utan
vidare, att ärendenas upptagande å konselj listorna icke erbjuder någon
verklig trygghet för att vare sig konungen eller de statsrådets
ledamöter, som icke varit närvarande vid tidigare beredning, fästa
uppmärksamheten vid ett visst ärende. Den verkliga garantin för att
viktigare ärenden faktiskt icke avgöras självrådigt av en
departementschef måste, såsom ovan framhållits, ligga i de oskrivna
reglerna för ett gott samarbete mellan en.ministärs medlemmar. Brister
det i sådant samarbete, är det förr eller senare ministären själv,
som får lida därav, och några särskilda korrektiv, utöver dessa
konsekvenser, äro varken lämpliga eller ens möjliga.
Med detta har jag sålunda velat säga, att ärendenas föredragande
i konselj och upptagande i statsrådsprotokoll icke i och för sig utgör
en garanti för att faktiskt vare sig konungen eller den föredragande
departementschefens kolleger haft tillfälle ägna ärendena någon
uppmärksamhet, medan å andra sidan uraktlåtenhet att föredraga ett
ärende i konselj icke behöver innebära att ärendet också i
verkligheten handlagts av departementschefen allena.
Härmed är icke påstått, att regeln om regeringsärendens
föredragning i konselj och upptagande i statsrådsprotokoll helt saknar reell
betydelse i nu angivna avseenden. Möjligen har det spelat en viss
roll för uppkomsten av den praxis, som hos växlande regeringar
råder i avseende å viktigare ärendens handläggning, att en
regerings-34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
