Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Örne, Anders: Det nya Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548 ANDERS ÖRNE
alla de i gemenskapen inbegripna staternas medborgare och en
strävan att genom upplysning nedbringa födelsetalet i de länder,
där det för närvarande överstiger det europeiska medeltalet.
Har man om något årtionde hunnit så långt, torde det icke vara
svårt att komma vidare. Allteftersom intressena slingra sig in i
varandra tvärs över de politiska gränserna, blir det lättare att komma
överens om ökad gemenskap i framtiden.
Jag tänker mig också, som ett led i denna utveckling, ett utbyte i
största skala av studerande mellan de olika ländernas universitet,
högskolor och vetenskapliga anstalter, samt därjämte en intensiv,
enhetligt ledd folkupplysning genom ett europeiskt A. B. F. o. s. v.
Från arbetarrepresentanterna i den förberedande kommittén
framfördes bl. a. tanken på ett permanent organ för de ekonomiska
frågornas behandling och på kontroll över de internationella
monopol-organisationerna. Det är möjligt att denna tanke icke ännu har
några utsikter att bli förverkligad. Den kanske icke heller framdeles
kommer att visa sig genomförbar. Hurusom helst härmed torde
man kunna utgå från att utvecklingen, om den blott kommer i gång,
skall förmå skapa sina egna organ. Att Nationernas förbund i
fortsättningen kommer att få en betydelsefull uppgift vid jämnandet
av vägen framåt är alldeles klart. De nödiga arbetsformerna härför
komma nog att uppfinnas, när de behövas. De måste dock sc ut på
ett helt annat sätt än dem vi vant oss vid inom de skilda
statsorganisationerna, eftersom N. F. saknar yttre maktmedel för
genomförandet av sin vilja.
Det nya Europa skulle, sådant jag tänker mig det, bli en fri
folk-gemenskap, sammanhållen uteslutande av samordnade intressen och
ömsesidiga känsloir av samhörighet. Det kommer naturligtvis att
kräva lång tid, innan denna gemenskap nått den självklarhet, som
kännetecknat de nordiska folkens fredliga samliv under de senaste
årtiondena. Men utvecklingen kan komma att gå fort nog, om alla
goda krafter inriktas därpå. Är det en för djärv tanke, att den
europeiska arbetarklassen, i fullt samförstånd med övriga
framstegsvänliga element, skall bli den ledande gruppen bland dessa krafter ?
Det synes mig åtminstone vara allt skäl att upptaga det väldiga
problemkomplex, som här stiger upp, till klargörande diskussion inom
arbetarnas organisationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
