Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1927 - Silverstolpe, G. Westin: Malthus och nutidens nationalekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALTHUS OCH NUTIDENS NATIONALEKONOMI
19
av befolkningsoptimum. Vi råkade glida över befolkningsoptimum
och i väg mot maximum, innan den nya födelsepolitiken ännu hann
sätta in. Hur långt vi gledo över är ingen i stånd att säga, han
må vara aldrig så hemma i den ekonomiska statistiken; men att
vi gjorde det står fast. Och det är onekligen synd att på så vis den
utomordentliga chance, som 1800-talets tekniska utveckling skänkte
oss, till en del blev förspilld.
Den tekniska utvecklingen, ja — kastar någon in —, har här icke
talats för litet om den? Kan icke ett nytt tekniskt uppsving vända
upp och ned på alla funderingar om befolkningsoptimum och annat
i samma väg? Kan icke en teknisk revolution kräva en ökning av
folktätheten för att komma till sin rätt?
Den sista frågan har sitt relativa berättigande, och den skall här
icke lämnas obesvarad. Det kan på goda grunder göras gällande,
att befolkningsoptimum i ett land kan flyttas uppåt, i den mån
produktionstekniken utvecklas. En befolkning, som lever av jakt och
fiske har sitt optimum, den åkerbrukande befolkningen ett annat och
högre. Det hänger givetvis samman med att i det ena och det andra
fallet olika mycket tages ut av vad naturen har att bjuda. Det
åkerbrukande folket förstår att fånga in mer solenergi än jägarna och
fiskarna äro i stånd att göra. När så industrin kommer till, så flyttar
sig rimligtvis optimum uppåt igen. Dels är att märka, att förut
orörda naturtillgångar indragas i produktionen, dels är det givet,
att arbetsfördelningen nu kan utsträckas vida längre än förut. Men
sedan vi väl fått våra stora industristäder eller tättbefolkade
industribygder, så äro möjligheterna för en vidsträckt arbetsfördelning
och en utvecklad industri för handen. På det nya trappsteg, som
nutidens samhälle — det kombinerade åkerbruks- och
industrisamhället — betecknar, finns det också ett jämviktsläge. Ingenting är
att vinna på att göra hela vårt land eller hela jorden till ett enda
tättbefolkat industriområde. Nya tekniska framsteg äro innerligt
välkomna, men de kräva icke någon ytterligare ökning av
folkmängden. Och även om det kan tänkas, att det nuvarande
åkerbruks-och industrisamhället en gång lämnar plats för ett nytt, utrustat med
produktionsmetoder, som låta en ytterligare stegring av
befolkningstätheten framstå som önskvärd, så finns det näppeligen anledning
att så att säga hålla ett befolkningsöverskott på lager för en sådan
eventualitet.
Men kan det åtminstone icke tänkas, att en måttlig folkökning,
även sedan man nått optimum, försörjer sig själv på så vis, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
