Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1927 - Silverstolpe, G. Westin: Malthus och nutidens nationalekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
G. WESTIN SILVERSTOLPE
trycket från densamma stimulerar till tekniska framsteg, som låta
produktionen växa allra minst i samma takt som befolkningen? Säg
att ett lands befolkning med siffran 4 miljoner nått optimum, och
att den fortsätter ,att växa med ½ %, alltså tills vidare med
omkring 20,000 personer om året. Om det kan ledas i bevis, att själva
befolkningstillväxten utgör en stimulus till ett tekniskt
framåtskridande, som ökar produktionen med ½ % om året, så kan det med
viss rätt sägas, att folkökningen i detta fall är en ekonomiskt sett
likgiltig företeelse. Det skulle betyda, att befolkningsoptimum skulle
vara en åtminstone inom vissa gränser obestämd storhet.
Vad är att säga om denna tankegång, den sista som här skall
diskuteras? Det må ännu en gång understrykas, att det bara kan bli
frågan om förskjutningar inom vissa trånga gränser. Ingen
förnuftig människa tror, att när Grekland efter sitt olyckliga krig mot
turkarna fått mottaga över en miljon flyktingar problemet att
försörja dem på ett enkelt vis reder upp sig, i det att landets
ingenjörer och uppfinnare stimuleras att sätta sig ned och utarbeta
snillrika förbättringar i produktionsmetoderna. Ytterligare är att
märka, att problemet aldrig kunnat äga någon aktualitet före vår
tidsålder med dess märkliga, tills vidare alltjämt fortsättande
vetenskapliga och tekniska utveckling. För det tredje kan sägas, att
problemet för närvarande icke har något intresse för de europeiska
folken, vilka — om de ovan framförda betraktelserna äro riktiga —
redan kommit förbi optimum. Men antaget att Förenta staterna
just uppnått en ekonomiskt sett gynnsam befolkningssiffra, är det
kanske, när allt kommer omkring, lika så gott att den tills vidare
ökas med ½ % om året som att den står stilla?
Ja, svaret på denna fråga tillhör det fastmer psykologen och
historikern än nationalekonomen att ge. Mången är genast färdig
med ett svar, som lyder så, att mentaliteten är en helt annan inom
ett folk, som har att uppvisa en låt vara måttlig årlig tillväxt, än
inom ett sådant, vars numerär står stilla. För min del tror jag,
att detta svar innebär en otillåten generalisering av tillfälliga
historiska företeelser. När en framstående historiker som Guglielmo
Ferrero uttrycker förhoppningen att framtidens arbete skall ägnas
åt den kvalitativa kulturen, icke åt en fortsättning på den måttlösa
kvantitativa expansion, som kännetecknat 1800-talet, så har
nationalekonomen icke någon anledning att å sin vetenskaps vägnar inlägga
en gensaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
