Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1927 - Svanberg, Victor: Bernard Shaw: En elak idealist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
VICTOR SVANfiÊfiG
något sådant kan sägas, hedrar dem. Shaksperes andliga storhet,
hans allsidiga mänsklighet, är väl värd ett världsrike. Men ännu
mer hedrar det Shaw att ham sett sin store föregångares
begränsning och att han haft mod att säga det. Vad han saknar i den
väldiga raden av dramer, speglande alla arter av människoliv, är
först och sist en filosofi, en egen livssyn, och vilja att inverka på
människorna. Hur fullkomlig Shakspere än må vara i sitt slag som
skildrare, en moralisk ivrare som Bunyan står i en högre klass. I
samma andedrag nämnes Nietzsche till erinran om, att Shaw frågar
mindre vilka idéer, en konstnär har, än att han har några och att
han sätter in allt på att förkunna dem.
Trots den utmanande självsäkerheten i sättet har Shaw rätt i sak,
han har rätt att mäta sig med Shakspere. Mellan dem gapar ett
300-årigt svalg i det engelska dramats historia. Några frivola komedier
och några bornerade allvarliga dramer ha dukit upp där men åter
försvunnit. Inget lands teater har stått så lågt — och står ännu —
som Englands. Och detta land har dock haft Shakspere! Just
därför. Det stora namnet har vilat med centnertyngd på en rad av
beundrande generationer. Diktarna ha härmat honom eller tigit,
publiken har häpnat, gäspat eller gått till melodramer och revyer.
Det behövdes en respektlös tvivlare att lösa förtrollningen. Shaw
blev mannen. Han har skapat en modern engelsk dramatik. Den
svarar mot tidens krav med sin vardagsrealism och med sina idéer.
Den har också haft något att säga Europa, som för länge sedan
upphört att söka lärdomar i engelsk dramatik. Idédramat var
visserligen ingen nyhet på kontinenten. För mer än hundra år sedan
skapades det i Tyskland och gick ut över världen i Schillers namn.
För femti år sedan förvandlades idédramat från deklamation till
realism i Norden och blev en världsmakt under Ibsens spira. Shaw
har lärt av dem, åtminstone av Ibsen. Men han har lagt nytt till
deras insats. De tvekade båda att ge sig det moderna livet i våld;
det var ju också ungt och oprövat på deras tider. Shaw har ej
tvekat. Kanske har hans konstnärskap förlorat därpå. Schillers
mäktiga patos och Ibsens psykologiska djupsinne har han ej nått,
säkerligen ej ens eftersträvat. Men hans konst är mer levande än den
enes, mer klar än den andres.
Han har rätt att avsäga sig tjugu Nobelpris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
