Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1927 - Olberg, Paul: Reallönen i Sovjetryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REALLÖNEN I SOVJET-RYSSLAND
43
Under den nya ekonomiska politiken koncentrerar Sovjetstaten
i sina händer hela storindustrin, grosshandeln, bankväsendet
ävensom samfärdseln. Den är därför den största arbetsgivaren i
Sovjetunionen. I denna egenskap strävar den att lösa arbetarfrågan ur
företagarens synpunkt, då den genom nationaliseringen av städernas
viktigaste näringsgrenar mer eller mindre måste iakttaga sina
förpliktelser gentemot allmänheten, massan av konsumenter. Visserligen
intaga statsföretagen en gynnad särställning inom den ryska
hushållningen. Dock äro de underkastade konkurrensens lagar; den s. k.
statliga planhushållningen utövar ett helt ringa inflytande på
Sovjetrepublikens näringsliv. Anmärkningsvärt är, att statsföretagen icke.
alltid hembära segern i sin ekonomiska tävlan med privatkapitalet.
Ur sovjetofficiella uppgifter framgår klart, att produktionens
stegring under Nep. icke är någon normal organisk process. Fastmer har
den framgått dels på bekostnad av efterkrigstidens grundkapital,
dels på bekostnad av — lantbruket. Ännu ha icke statsföretagen,
frånsett några undan iag, kunnat bokföra några vinster, ej heller
ha de kommit i fråga som en källa till statsinkomster eller som
objekt för kapitalackumulation. Att detta produktionens kritiska
läge måste menligt inverka såväl på lönen som på övriga
arbetsförhållanden, är självklart.
IL
På grund av det nära inre sambandet mellan produktionens läge
och arbetslönernas höjd voro krigskommunismens år för den ryska
arbetarklassen en period av svält med tilltagande fattigdom och
elände. Medan före kriget arbetarens lön utgjorde 75—100 % av
hans inkomst, nådde under krigskommunismen avlöningen knappt
upp till 20 % av inkomsten; arbetslönen utbetaltes in natura genom
de statliga organisationerna. För att bestrida ena hälften av
utgifterna för sin existens sysselsatte sig arbetarna med
handelsspekulationer, avyttrade sina ägodelar och togo sin tillflykt till byn, där de
kunde finna vissa möjligheter till sysselsättning.
Återvändandet till varu- och penninghushållningen och industrins
nya inställning på "affärsmässig grundvar’ föranledde
sovjetregeringen att slå in på en ny lönepolitik. I stället för statens allmänna,
obligatoriska försörjning gick den nya socialpolitiken så småningom
över till ett avlöningssystem efter kollektiv- och arbetsavtal. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
