Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1927 - Olberg, Paul: Reallönen i Sovjetryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
PAUL ot.BÊRÖ
reform har stadfästs genom art. 58 i den ryska arbetslagen. Som
allmän regel skall arbetslönens höjd fastställas på grundval av en
zontaxa och en lägsta lönegrad. Det finns olika zontaxor med olika
lönegrader och koefficienter för varje lönegrad. För att få enhetlighet
i avlöningen indelas Sovjetunionen sedan 1924 i fem zoner. Enligt
art. 59 i arbetslagen får arbetslönen icke vara lägre än ett
obligatoriskt statsminimum, som periodiskt fastställes av behöriga
instanser, nämligen av folkkommissariaten för arbete och för
finansväsendet. Dessutom finns för vissa grupper en individuell avlöning.
Utvecklingen av arbetarnas genomsnittliga månadslön under de
första åren av den nya ekonomiska politiken kan ses av följande
uppgifter:1) (1 rubel — kr. 1:92)
År Guldrabel % År Guldrubel %
1913 .......... 25 100 1921—22 ...... 7,3 29,2
1920—21 ...... 3 12 1922—23 ...... 11,7 46,8
I jämförelse med krigskommunismens katastrofala period är ett
betydande framsteg att notera. Så t. ex. har lönen under
räkenskapsåret 1921—22 i förhållande till året 1920 stigit med 150 %
och under räkenskapsåret 1922—23 med 60 %. Procentuellt
uppgick den månatliga genomsnittslönen inom alla industrier i januari
1923 till 51,4 %, i juni till 57,5 % av förkrigslönen.
Nu måste man hålla i minnet, att den ryska arbetarens
levnadsstandard före kriget stod på en mycket låg nivå, väsentligt lägre än
den västeuropeiska arbetarens levnadsvillkor. Den ryska
arbetarklassen var under absolutismen politiskt rättslös; föreningsfrihet, ja,
till och med ekonomisk kamp voro honom förvägrade; om en
sociallagstiftning i europeisk mening var det icke tal. Allt detta gjorde det
lätt för företagarparten att i högsta måtto utsuga arbetarna. Bl. a.
sökte sig utlandets kapital till Ryssland till stor del därför, att det
där fann en mycket billig arbetskraft.
Det är utan vidare klart, att trots lönestegringen under första
perioden av Nep., lönen då långt ifrån säkerställde något
existensminimum. Arbetaren såg sig nödsakad att söka sig även andra
inkomstkällor. Ur nedanstående tabell kan man utläsa beståndsdelarna i
arbetarnas inkomst:
a) Prof. Podtjagin: "Folkrmshållmngeris ställning i TJSSR." Moskva 1924
(på ryska).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
