Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1927 - Händelser och spörsmål - Folketingsvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÄNDEt.SEft 0C8 SfÖftSMÅt.
63
Socialdemokraterna förlorade två mandat trots att de i själva verket vunno
terräng ute bland valmännen. Det är ju ett ganska underligt resultat, särskilt
som venstre med sitt stillastående blev en av de vinnande. Vid majoritetsval
hade det väl ingenting varit att förvåna sig över, men som Danmark har ett
val s/st em, som är särskilt tillrättalagt för att garantera partierna en
representation som svarar mqt antalet erhållna röster, är det anmärkningsvärt.
Antalet utjämningsmandat har uppenbarligen ej varit tillräckligt och dock äro
1/5 av mandaten tilläggsmandat. Anmärkningsvärt är att arbetarna förlorade
röster i ett par Köpenhamiiskretsar. Ute i landet gick det genomsnittligt bättre
med en tämligen jämn ökning över hela landet. Absolut starkast är ju dock
ställningen fortfarande i Köpenhamn och i Aarhus.
Det andra arbetarpartiet, kommunisterna, visade sig vara om möjligt ännu
mera betydelselöst än för två år sedan. Det måste närmast Ixrtraktas som en
sekt.
Venstre blev segraren i så måtto, att partiet fick bilda den nya regeringen.
Väljar anslutningen var emellertid ej imponerande. Ställningen hölls och icke
mer, men två mandat vunnos. En av de vackraste framgångarna vanns i
Sönderjylland, men så var också ingen mindre än partiets starke man, den nye
regeringschefen Madsen-Mygdal uppställd där. Alltfort är det Jylland, som är
partiets fasta högborg, men även på öarna samlar partiet många röster.
Den egentlige segraren, om man ser till den relativa ökningen, var annars
högern, som ökat i samtliga kretsar. Relativt sett är ju dock partiet
jämförelsevis svagt och måste i hög grad lita till fördelningen av tilläggsmandaten
för att få sina representanter valda. Starkast är det i och kring Köpenhamn.
Radikalerna hade rätt, som ville undvika val. Det blev ett ganska
förkrossande nederlag. En femtedel av deras förutvarande representanter fingo stanna
hemma. Tillbakagången är konstant i de flesta kretsar men synes vara
starkast på öarna, medan partiet hållit sig något bättre på Jylland.
Retsforbundet nådde förra gången icke representation på grund av vallagens
bestämmelser, fast röstsiffrorna matematiskt sett även då berättigade. Nu fick
partiet i stället två. Slesvigska partiet, d. v. s. tyskarna, behöllo sin
representant med ökat röstetal nere i Sönderjylland.
Landsmandspartiet och Ervervspartiet deltogo denna gång icke i valet. De
flesta av deras forna väljare torde ha gått till höger, vilket i så fall till en
del förklarar detta partis tillväxt.
Återstår så Bondens Selvstyre. Det är den grupp, som samlat sig omkring
den utskrikne Cornelius Petersen i Sönderjylland, och som krävde viss
självstyrelse för att riktigt kunna trivas i sitt nya fädernesland. Det kan icke nekas,
att man med misstänksamhet såg på denna rörelse och befarade att den hade
vunnit en ganska stor utbredning. Valet visade något annat. En löjligt liten
klick visade sig stå bakom allt skränet.
Det blev, som nämnts, venstre, som fick i uppdrag att bilda regering och
den nye mannen Madsen-Mygdal, som blev chef. Helt ny är han visserligen
ej men hade dragit sig ur politiken och återvände nu som venstres räddare.
För övrigt fick regeringen denna sammansättning: utrikesminister Moltesen,
undervisnings- Byskov, hälso- och sjukvårds- Rubow, trafik- Stensballo,
finans-Neergaard, inrikes- Kr&gh, justitie- Rytter, kyrko- Bruun-Rasmussen,
försvars-Brorson och handelsminister Slebsager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
