Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1927 - Höjer, Axel: Den s. k. preventivlagens otidsenlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN S. K. PREVENTIVLAGENS
OTIDSENLIGHET
Av AXEL HÖyER.
(0^2\FÆ 22 JUNI 1911 INFÖRDES I STRAFFLAGEN BE-
å Istämmelser, enligt vilka anvisning om sättet för
använ-~^<S dande av medel, avsett att förebygga följder av
könsumgänge, kriminaliserades. Lagrådet hade i sitt yttrande över
förslaget avstyrkt detsamma. I motiveringen hade rådet framhållit,
att den fara för utbredande av osedlighet eller för nativitetens
avtagande, som kunde vara förenad även med en sådan framställning
rörande preventivmedels användande, som är taktfull, allvarlig och
fri från varje otuktigt syfte, höra till de vådor, som ej lämpligen
kunna på lagstiftningens väg förekommas. Ville man åter, så
fortsätter lagrådet motiveringen, göra undantag från den tillämnade
straffbestämmelsen för medicinska, historiska och nationalekonomiska
framställningar, skulle det nya stadgandet knappast komma att
inrymma andra fall än som enligt lagens dåvarande lydelse redan
kunde bestraffas. Lagrådet fann sålunda det tillämnade stadgandet
skadligt, och om dess skadlighet avlägsnades, onödigt. Dåvarande
justitieministern fäste emellertid icke annat avseende vid lagrådets
yttrande, än att han föreslog ett tillägg, enligt vilket "allmän fara
för andras förförelse’’ skulle utgöra villkor för straffbarhet. I detta
skick blev stadgandet lagfästat.
I sitt anförda yttrande hade lagrådet påyrkat, att före lagens
antagande en undersökning borde ske för att tillse, huruvida lagen
vore ägnad att leda till det åsyftade målet, liksom ock huruvida den
icke till äventyrs vore förenad med vådor och olägenheter, vilka
mer än uppvägde de fördelar, man trodde sig skola uppnå. En
sådan prövning anbefalldes desto mer, som lagförslaget tillkommit i
anledning av ett individuellt, strax dessförinnan inträffat fall och
under det omedelbara intrycket av den stämning, det framkallat.
Dåvarande justitieministern ansåg sig kunna undvara den av
lagrådet förordade undersökningen. I dag, femton år efteråt, föreligger
material samlat, så att en var kan företaga densamma. Resultatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
