Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1927 - Höjer, Axel: Den s. k. preventivlagens otidsenlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN S. K. PREVENTIVLAGENS OTIDSENLIGHET
83
havandeskap, om hon så önskar, även om inga tvingande hälsoskäl
tala härför. Makar, som fått sjuka eller eljest mindervärdiga barn,
tydligen beroende på ärftliga sjukdomsanlag, borde avstå från
vidare barnalstring. Uppskov med barnalstring på grund av tillfällig
nedsättning av kroppstillståndet eller störning av sinnes jämvikten
på grund av olika slag av bekymmer såsom ekonomisk ruin eller
andra tryckande sorger, är fullt tillåtligt...
Den absoluta återhållsamheten, således intet könsumgänge mellan
makarna, anses visserligen högst moralisk men kan mycket sällan
utan skada genomföras ...
Många kvinnor, som efter tätt på varandra följande barnsängar
gått under i lungtuberkulos, skulle ha levat friska, om de använt
preventivmedel. Otaliga barn, som dött efter plågsamma sjukdomar,
själva utpinade och utpinande modern, hade bättre varit ofödda.
Av stora barnskaror i fattiga familjer når ofta endast en ringa del
mogen ålder och säkert i sämre kondition, än de skulle ha varit,
om de icke varit så många om maten och utrymmet i bostaden under
uppväxten. Faktiskt står underklassens barn till längd och vikt
efter överklassens, och det är varken för den enskilda eller för staten
till någon fördel att det avlas ett större antal barn än som kan
födas upp och uppfostras tillfredsställande. Vårt land kan enligt
sakkunnigas, t. ex. G. Sundbärgs, utsago icke föda alla sina
invånare och emigrationen är en nödvändighet även under normala
förhållanden. Uppfödandet av en stor mängd barn, varav en del
snart måste dö, en annan del utvandra, är till ingen fördel varken
för staten eller den enskilda.’’
Detta citat befriar mig från att närmare ingå på de nämnda olika
persongrupper, vilka man av socialhygieniska skäl måste tillråda
användande av preventivmedel. Till de nämnda skulle jag dock vilja
lägga ännu en, de vuxna unga män och kvinnor, som av ekonomiska
skäl icke böra alstra barn före 30-årsåldern. Medelåldern för
giftermåls ingående är i vårt land något över 30 år för man, 27 år för
kvinna. Ett tidigt äktenskap, i vilket barnalstring genom preventiva
medel till en början förhindras, måste av alla de mindre
tillfredsställande möjligheter, som stå dessa unga till buds, i allmänhet
sägas vara det mest rekommendabla. Utan tvivel skulle en sådan
ordning i hög grad motverka lösaktigheten och därmed
könssjukdomarnas spridning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
