Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 2, 1927
- Svanberg, Victor: Litterärt bokslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERÄRT BOKSLUT
SVENSK PROSA 1926.
Av VICTOR SVANBERG.
*
S7\ÄT OSS ERKÄNNA DET: VÅR LITTERATUR LEVER
/ på ett kapital av förlegade ideal och förgången verklighet.
^*^ Söker man göra ett ärligt bokslut, skall man finna, att de
flesta så kallade värdena måste avskrivas. Lyckligtvis finns det ett
och annat som håller måttet, som är kapital, hämtat ur dagens
levande liv. Även det är oftast fel värderat av de auktoriserade
revisorerna. Det borde dock vara en ganska enkel sak att först ställa
den frågan om varje diktare, varje diktverk: finns här nutida liv?
De stora namnen från förra seklet ha lyst med sin frånvaro i
bokmarknaden 1926. Ur den synpunkt, som här anläggs, kan deras
tystnad ej beklagas. De kunna ej förnya diktningen, om de än
aldrig så gärna ville. De voro barn av sin tid, de ha givit ett
förblivande uttryck åt den och de äro värda vår tacksamhet, till och
med vår beundran för det. Tacksamhet och beundran är emellertid
en sak, slaveri och efterapning en annan. Alltför många tyckas
inte förstå skillnaden.
Verkligen sorgligt är det att se begåvade unga diktare sälla sig
till dyrkarna av döda värden.
Här är först att nämna Berit Spong. Hennes prosadebut,
novellsamlingen "I Östergyllen’’, lär ha varit en bokhandelssuccès. Man
förstår det så väl. Den är nära nog ett mästerverk i sin art. Men
arten och dess popularitet hos kritik och allmänhet är betänklig.
Boken innehåller en rad bilder från en Östgötabygd. Ämnena äro
väl valda — kanske kan om ett par sägas: genialt funna — och
bearbetade med konstnärlig och mänsklig konsekvens. Detta gäller,
vare sig en på lugn och goddar övermätt herrgårdstös skildras eller
en utsläpad torpare, som i sin sena ålder på fattighuset når sitt
livs dröm, att få äta grynkaka. Som sagt, man förstår att det varit
en njutning för många, både litterära finsimakare och
hembygdsvänner att läsa dylikt, och njutningen har väl blott ökats av att
det hela verkar förunderligt välbekant. Denna landsbygdsrealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:35:18 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1927/0099.html
