Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1927 - Svanberg, Victor: Litterärt bokslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
VICTOR SVANBERG
lugna arbetstakt. Att drömma är mänskligt och tillåtligt. Men av
dröm blir lätt bedrägeri, vilket också är mänskligt, men inte
förlåtligt, inte ens om bedrägeriet är självbedrägeri. Här gå en mängd
drömmare, såväl diktare som läsare, och inbilla sig, att det fria
bondelivet finns i verkligheten, ja att det är det verkligaste av allt
slags människoliv. Det är en lögn. En stor del av människosläktet i
vår industrialiserade värld står ju utanför det paradiset, t. ex. hela
Londons befolkning och halva Sveriges. Inte ens jordbrukarna i
ett modernt samhälle leva som män för sig på egen torva. På de
förtjusande fäbodarna ystas ost inte till husbehov, utan till avsalu,
kanske till export, och för pengarna köps Fordbilar och kaffe. Detta
vore ämnen för nutidens svenska epos: industrialiseringen i staden
och på landet. De må sedan diktas med jubel över samarbetet och
framåtskridandet eller i sorg över de ensamhetens värden, som
försvinna. Även den må vara välkommen, som vill använda dikten
till vapen för att skapa bondelivsidyller på nytt. Men alla de som
ljuga, att sådana oberörda idyller finnas, de som förfalska
verkligheten, må fördrivas ur konstens tempel, där de göra större skada än
växlarna i Jerusalems tempel.
Hedenvind-Eriksson vore kanske mannen att sl^riva eposet om
den moderna rastlöshetens segertåg i de svenska skogsbygderna. Hans
sista bok, "De förskingrades arv", synes mig vara bättre behärskad
än någon av hans föregående, ehuru han väl ej ens här kommit till
full klarhet om, vad han vill säga med sina skogsarbetare och
nybyggare. Att hans egen personlighet bär den nya tidens stämpel,
dess långväga oro, därom är ju intet tvivel.
Vill man se, vad det innebär, att en bygd, en by är en sluten värld
för sig, en hel verklighet, så är en sådan bild att finna i en av
årets romaner, "Frosten" av Astrid Väring. Där frambesvärjes
den tid, då handel ej ännu knutit hop världsdelar, länder eller ens
olika bygder i livsmedelsbyte, då livets nödtorft verkligen vanns
kring knutarna, då pengar voro sällsynta i bondehänder, och endast
missväxten drev byamännen att se sig om efter hjälp utifrån —
och göra det förgäves. Den tiden ligger i det förflutna, och Astrid
Väring måste ha haft tillgång till minnesgoda sagesman bland de
äldsta som leva nu. På 1860-talet gick den sista foarkbrödssvältcn
över hela vår land. Värst var det naturligtvis i Norrland; det är
västenbottningarnas lidanden här berättas om. Den av Gud och
landshövdingen lika försummade byns stela förtvivlan skildras, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
