Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1927 - Falkenberg, Albert: Tjänstemannapolitik och tjänstemannarörelse i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJÄNSTEMANNAPOLITIK OCH TJÄNSTEMANNARÖRELSE I TYSKLAND 121
medgivanden åt den moderna utvecklingen av tjänstemanna världen
i riktning mot ett på frihet grundat uppbyggande av förvaltningen.
Just detta är den tyska tjänstemannavärldens tragiska öde,
att i en tid av hastig vetenskaplig utveckling den politiska
ledningens män hejdas av sådana folklager, som alltid varit vana
att betrakta framhävandet av sin egoism som sitt naturliga
privilegium. De tänka icke på att prisgiva ens en flik av sin ärvda makt.
De uppfordra till strid men göra stora ögon, när nu också
tjänstemännen träda in i kämparnas led — tjänstemännen, som de hittills
i viss mån trott sig kunna betrakta som en beståndsdel av sin makt,
som en hörnpelare, på vilken deras makt kunde stödja sig. De voro
före kriget vana vid — och de ha i sanning gjort allt för att
medverka till — att regeringen behandlade tjänstemännen med
sockerbröd och piska; blott när den politiska omstörtningen 1918 tycktes
ha raserat en murken tids sista bålverk, måste de en stund, utan
att kunna ingripa, åse hur tjänstemännen i politiskt avseende
försökte stå på egna fötter i avsikt att skaffa sig en självständigare
existens. Dessa försök slutade ungefär vid tiden för avvärjandet av
Kapp-kuppen i mars 1920. Sedan bar det nedåt med den moderna
tjänstemannarörelsen i samma mån, som regeringspolitiken gled
tillbaka i de gamla hjulspåren. Regeringen och de ekonomiska
kretsarna visade sig som kloka taktiker, klokare än tjänstemännen.
’’Staten" fick ett nytt ansikte. Den var inte längre alldeles samma
suveränitetens bärare som under förkrigstiden. Medan under
verkningarna av sammanbrottet 1918 alldeles av sig själv en del av
suveräniteten övergått till arbetarnas organisationer, började nu den
motsatta rörelsen komma i gång: arbetsgivarnas stora ekonomiska
föreningar gingo med stor skicklighet till stabiliseringen av sin makt.
Därvid fingo de hjälp icke blott av inflationskriserna utan även av en
slags andlig inflation, varunder en "omvärdering av alla värden"
försiggick. Denna "hushållningens omorganisation" var endast
möjlig med tillhjälp av politiska direktiv, vilka återigen voro tänkbara,
endast emedan de politiska valen skapade möjligheterna för
förverkligandet av de tyska ekonomiska ledarnas planer.
Under trycket av denna utveckling lyckades
förvaltningsbyråkratin återerövra de delar av sin makt, som efter revolutionen gått
förlorade. De företogo personalindragningar icke blott för att sanera
finanserna. De, som förut alltid uppträtt sä högljutt som byråkratins
beskyddare, räckte nu en hjälpande hand vid dess omorganisation i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
