Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1927 - Alegård, Gustaf: Statistik och lögn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
GUSTAF ALEGARI)
hänsyn till dess betydelse för hushållet. Denna betydelse har man
tagit reda på genom de s. k. levnadskostnadsundersökningarna. Men
som indextalet är uträknat med hänsyn till en familj på 4 personer
med 2,000 kronors inkomst 1914, så inses, att det kan vara
vanskligt att utan vidare använda den för t. ex. dyrtidstillägg till
tjänstemän med hög inkomst. Emellertid blir skillnaden i praktiken väl
inte så stor och kan kanske försvaras av andra orsaker. Vi ha
endast velat framhålla metodikens betydelse. — För övrigt är
indexfrågan ofta en nagel i ögat på svenska folket och vid
dyrorts-grupperingarna blir det ljudliga protester över hela landet, om på
giltiga grunder eller ej skall här lämnas därhän. Det bör
emellertid påpekas den oerhörda vikten av primärmaterialets tillförlitlighet
och representativa egenskaper. Annars blir det lätt en "lögn".
Om vi jämföra dödstalen (antalet dödsfall under ett år pr 1,000
av medelfolkmängden) i tvenne länder A. och B. med varandra och
finna, att A :s är lägre än B :s, så få vi icke utan vidare sluta oss
till att dödlighetsförhållandena äro bättre i A. än i B. Om vi
nämligen jämföra dödligheten inom varje åldersklass i det ena landet
med densamma i motsvarande åldersklass i det andra, så skulle det
kunna hända, att alla åldersklasserna i B. visade lägre tal än i A.
Det högre allmänna dödstalet i B. skulle med andra ord kunna
förklaras av att B. hade en så olika åldersfördelning än A., d. v. s.
betydligt flera åldringar, bland vilka ju dödligheten är störst (jämts
spädbarnens). Sådana misstag som detta äro mycket vanliga och
kunna lätt göras beträffande de flesta demografiska tal. Det ar
sålunda förtjänt av att påpekas. Vi skola visa ett exempel ur
verkligheten. I Norge begicks under åren 1901—10 93 självmord på
100,000 ogifta män och 157 självmord på 100,000 gifta män. Det
faller sig ju helt naturligt att påstå, att gifta män oftare begå
självmord än ogifta. Men genom att studera varje åldersklass för
sig och genom användande av den s. k. "standardmetoden",
varigenom åldersfördelningens olikhet bland gifta och ogifta
bortelemi-neras, så finner man, att om antalet självmord för hela befolkningen
sättes lika med 100, så blir siffran för de gifta 76 och för de ogifta
166.1) Det är alltså vanligare med självmord bland de ogifta än
bland de gifta! Den första siffran är i viss mån att betrakta som en
"lögn"! Är man icke frestad upprepa det gamla ordstävet: "med
statistik kan man bevisa allt"?
*) Exemplet hämtat ur Jahn; Statistikkens teknik og metode,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
