Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1927 - Ljungdal, Arnold: Den organiserade gruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
ARNOLD LJUNGDAL
sker när en grupps en gång levande traditioner och former
förvandlas till tom slentrian, när dess samlande symboler mista sitt
bärande innehåll och samhörigheten bara blir en yttre mask att
dölja de växande inre striderna och intressekonflikterna. Det torde
ej kunna förnekas, att just nationalitetsbegreppet i närvarande
stund är underkastat en dylik upplösningsprocess i flertalet
människors medvetande. På samma gång samlar klasskampen allt
större skaror av jordens befolkning under sitt baner.
Arbetarklassens ökade inflytande i alla viktigare länder runt
jorden ställer oss inför vitala spörsmål. Den för kulturens
framtid stora avgörande frågan är denna: utgöra arbetarna, som klass
betraktade, en löst hopkommen massföreteelse, eller äro de att anse
som en organiserad grupp med egna kulturella mål, egna ideal
och strävanden att förverkliga? Betyder med andra ord
proletariatets fortskridande erövring av makten ett framsteg i kulturellt
avseende? Eller är den — som många vilja göra gällande — ett
återfall i barbari och pöbelvälde?
För den som opartiskt går till granskningen av denna fråga,
kan svaret inte gärna bli mer än ett. I själva verket framstår
arbetarklassen genom sina politiska, fackliga och kulturella
institutioner som den enda homogena och högt organiserade grupp,
samhället i detta nu har att uppvisa. Ingen annan grupp eller klass
uppvisar i detta avseeende ens tillnäronelsvis en liknande
enhetlighet i fråga om syftemål och inre struktur. Må man inte här
invända, att arbetarrörelsen alltsedan 1914 står splittrad på olika
fronter; ty denna splittring gäller överallt endast medlen — aldrig
målet. Arhetarna i ett land må kalla sig socialdemokrater,
kommunister eller syndikalister: säkert är att de skola stå beredda att
tillsammans med arbetarna i alla länder kämpa för de
gemensamma uppgifterna, för socialismen. Se på den solidaritet som
utvecklas vid en strejk. Vad betyder därvidlag partinamnet. Se
på den vördnad, varmed alla socialister — oberoende av
schatteringar — böja sig för de stora föregångsmännen : en Sorel, en
Branting, en Lenin. Och före dessa — vilken rad av oinskränkt
erkända ledargestalter: Marx, Engels, Krapotkin, Bebel, Wilhelm
och Karl Liebknecht. Det är uppmarschen till en rörelse, inför
vilken till och med boargeoisins lysande traditioner från
sjuttonhundratalet ohjälpligt förblekna.
Det är intressant att studera den borgerliga intelligensens
hållning inför denna arbetarklassens väldiga historiska uppmarsch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
