Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1927 - Ljungdal, Arnold: Den organiserade gruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ORGANISERADE GRUPPEN
239
Vad som framför allt måste frappera en, är det faktum, att just
de röster som mest högljutt varna för ’’masskulturens’’ faror på
samma gång äro de ivrigaste när det gäller att hetsa mot
arbetarnas organisationer — det vill säga mot ansatserna till denna
kulturs övervinnande genom finare, mer differentierade former.
(Jämför fallen Segerstedt, Böök och andra.) Bourgeoisin är visst
inte dum; dessa herrar inse i själva verket mycket väl, att de
nuvarande maktägarnas intressen bäst tillgodoses genom slöa och
indifferenta arbetarmassor utan organisatoriskt underlag, som väl
kunna provoceras till en eller annan planlös revolt, men som aldrig
skola komma att samlas till en enig aktion för sina krav. Och
de göra vad de kunna för att befrämja en utveckling i denna
riktning. De borde bara därvid inte jämt och ständigt föra
kulturens namn på sina läppar. Ty vad innebär väl deras arbete
om inte en kamp mot försöken från arbetarnas sida att komma
ur den nuvarande kulturella förnedringen och anarkin. Så bli
de nämnda herrarna i praktiken barbarskogens verkliga andliga
skyddspatroner.
Slutligen skulle jag till Mc Dougalls bok vid sidan om mitt
egentliga ämne vilja göra en anmärkning. Den rör författarens
ställningstagande till revolutionerna. I likhet med Le Bon och
antagligen påverkad av honom, ser Mc Dougall i dessa huvudsakligen verk
av oorganiserade och lågt stående massor; och i synnerhet gäller detta
den stora franska revolutionen, för vilken ju inte heller Le Bon
är särskilt svag. Nu är ju detta så tillvida förklarligt, som
naturligtvis revolutionerna, lika väl som alla andra stora omvälvningar
i historien, gärna bidragit till att röra upp samhällets bottenslam
och sätta dess mest elementära lidelser och instinkter i
verksamhet — många av franska revolutionens omskrivna .gräsligheter
måste förstås ur denna synpunkt; men det vittnar på samma gång
om oförlåtlig historisk naivism att tro, att saken därmed är
uttömd. Ingen menar väl på allvar, att tillfälligt sammandrivna
folkhopar skulle ha varit i stånd att uppvisa en sådan oerhört
målmedveten energi och uthållighet som besjälade franska
revolutionens män, vilka med sina unga arméer lyckades slå tillbaka hela
det övriga Europas förenade angrepp. Nyare forskningar ha ju
också påvisat att den i läseböckerna populärt så kallade
"paris-pöbeln" var mycket väl organiserad i avdelningar och sektioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
