Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1927 - Händelser och spörsmål - Brytningen mellan England och Sovjetunionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Brytningen
mellan England och
Sovjetunionen.
Den rysk-brittiska brytningen har givit upphov till ett
läge i den internationella politiken, i vilket frågan om
den fortsatta utvecklingen naturligt nog inställer sig
som den allt annat överskuggande. Huruvida den
brittiska regeringen formellt var berättigad att taga detta allvarliga steg, är
oändligt likgiltigt inför de dystra eller i varje fall ytterligt osäkra perspektiv, som
nu öppna sig. Ja, utan att Londonregeringens åtgärd därför behöver gillas
skulle det till och med kunna erkännas att sovjets umgängessätt blivit så
oefterrättligt att en brytning allenast var en följd därav. Sådan förefaller nämligen
den internationella situationen vara att en åtgärd av detta slag, även om den
kan rättfärdigas med sovjets sätt att uppfylla sina åtagna förpliktelser, i första
hand måste bedömas efter sina återverkningar för världen i allmänhet och för
det brittiska riket i synnerhet. Med det osäkerhetstillstånd, som råder, med do
beständiga orosanledningar, som störa de mellanfolkliga förhållandena, kan
kravet på avhållsamhet från allt, som är ägnat att öka denna spänning, icke ställas
nog högt på den som vill tillskrivas äran av en i vidsträcktaste mening fredlig
politik. Den brittiske utrikesministern har själv erkänt det vid upprepade
tillfällen, och i detta sammanhang kan erinras om vad han yttrade i underhuset
för mindre än ett år sedan, med anledning av de yrkanden på en brytning med
Sovjetunionen, die-hards inom det konservativa partiet då gjorde. Chamberlain
motiverade vid detta tillfälle sin vägran att taga ett sådant steg i korthet i
följande ordalag:
"En brytning skulle icke ge oss något vapen att bekämpa oordning eller
illojalitet eller revolution inom våra egna gränser, skulle skapa splittring där
vi söka enighet och skulle genom sitt genljud i utlandet öka ovissheten, öka
farhågorna, öka den osäkerhet i de europeiska förhållandena, vars upphävande är
och bör vara vårt huvudsyfte.’’ Och vid ett annat tillfälle förklarade han: ’ ’Om
vi avbryta de diplomatiska förbindelserna med Ryssland skulle vi införa en
ny och störande faktor icke endast i vår egen inre politik utan även i
Europas.’’
Med dessa ord har Chamberlain själv fördömt den åtgärd hans regering
vidtagit. Den har, som han uttrycker saken, ökat osäkerheten i Europa. Ty vad
är det i dag som skulle göra detta Chamberlains omdöme oriktigt? Det finns
möjligen yttre förklaringsgrunder till att den brittiska utrikesministern ändrat
uppfattning i detta avseende, ehuru det troliga väl är att det varit de inre
partipolitiska hänsynen, som verkat starkast. För ett år sedan var Tyskland ännu icke
medlem av Nationernas förbund och efter dess pinsamma marssession i Genève
var det ytterligt nödvändigt att ingenting företogs som kunde inverka ännu
mer repellerande på Tyskland. Det säkerligen starkaste argumentet mot dess
inträde i förbundet var ju för tyskarna behovet att hålla en medelkurs mellan
öst och väst, att icke ge inträdet sken av ett fjärmande från Moskva. En
engelsk brytning med Sovjetunionen i samma ögonblick som Tyskland bjöds
inträda i Nationernas förbund skulle med allra största sannolikhet i hög grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
