Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1927 - Holmberg, G. H:son: Quidings förhållande till sin samtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
QUIDINGS FÖRHÅLLANDE TILL SIN SAMTID
285
historia ofta ha föga gemensamt med folkens". Dock erkänner
Quiding flerstädes Geijers fördelaktiga inflytande på
nationalbild-ningen genom hans arbeten i Svenska folkets historia, häri
fördelaktigt skiljande sig från den akademiska bildningens överlägsna och
avsöndrande ställning till folkbildningen.
"Vi prisa Geijer högligen därför att han är en av de få lärde
som insett att han bör och verkligen bekvämat sig att nedstiga från
abstraktionernas rike och se sig litet om i vår torra värld sådan
den är och däremot låta oss se litet av vad han sett däruppe. Man
har filosoferat länge nog i sanning, det är hög tid att begynna
filosofins tillämpning på livet. Men det medför mycket obehag. Ty
världen passar icke alltid in på de systemer man tänkt och ritat i
studerkammaren... Människorna vilja nu platt icke nöja sig med
filosofemer. De vilja även se tillämpningen. Där ha vi det
praktiska vettet och vem ser icke den övervikt det har över det så
kallade bokvettet’ \
Geijer hade vid ifrågavarande tidpunkt börjat lämna sin tidigare
hyperakademiska ståndpunkt. Redan i sin skrift Thorild (1820)
som han tillägnar "sin gode vän Peter Andersson" och hans olärde
klass, håller han fram bondförståndets, "det ofördärvade, olärda
sunda förnuftets" naturliga och i vissa hänseenden företrädesrätt
kontra det akademiskt filosoferande förståndet.
Geijers mångomskrivna "avfall", d. v. s. hans övergång från
konservatismen eller, såsom Quiding kallar den, absolutismen till
liberalism, imponerade aldrig vidare på Quiding. "För vår del kunna
vi i vår enfaldighet icke begripa annat än att Geijer numera är,
vad han icke varit, liberal efter det begrepp vi hava om detta ord.
Men skulle våra motståndare så ängslas att mista denna pelare, så
icke annat än hållen till godo med honom, om han eljest själv
finner sig i detta sällskap". I vart fall betecknas Geijers avfall
som en oersättlig förlust för "de absoluta" och en oskattbar vinst
för de liberala.
"Skånska Correspondenten", som vid denna tid var den
akademiska konservatismens organ och högkvarter, redigerad av både
professorer, t. ex. juris professorn G. Schrevelius, och akademiadjunkter
och vari även Per Wieselgren och C. A. Agardh tidtals hade sin
hand, tyckte gärna om att då och då få ge Malmö Tidning ett litet
saxhugg. Och det var med anledning av ett dylikt litet saxhugg
$om raderna härovan skrevos. Några ville liksom ställa Geijer över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
