Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1927 - Holmberg, G. H:son: Quidings förhållande till sin samtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
G. H:SON HOLMBERG
troende skall man hysa för ett parti som till sitt inre ser så ut som
det absoluta, sedan Crusenstolpe drog upp ridån däröver och lät
oss se det i hela sin nakenhet.’’
Esaias Tegnér var som skald stor men som skolman reaktionär,
Quiding kan inte tro sina ögon, när han får meddelande om att
Tegnér och hans "beskedliga" konsistorium i ett avgivet
underdånigt utlåtande om folkundervisningen uttryckligen förklarar sin
mening vara att ’’allt arbetsfolk" bör icke lära något annat än
katekesen. Att en man som Tegnér kunnat hysa "denna mening
låter endast förklara sig genom den otroliga makt att förvända
synen som ett för stort bokvett medför, då det icke står på
erfarenhetens grund". Slutligen uttalar tidningen, underförstått Quiding,
ett beklagande över att den officiella undervisningen i vårt land
skall helt och hållet vila i händerna på dem vilka äro i stånd att
hysa sådana åsikter.
Att "leka opposition" var den åldrande Tegnérs uttryck för
1830-talets stora liberala opposition.
Evigt kan ej bli det gamla,
Ej kan vanans nötta läxa
Evigt repas upp igen.
Vad förmultnat är skall ramla,
Och det friska, nya växa upp utur förstörelsen.
Så sjöng, skriver Malmö Tidning, underförstått Quiding, "den
store skalden"; han som "på ålderdomen rasade mot den nya tiden,
icke begripande att han själv mäktigt bidragit att fostra denna tid
genom sina av den härliga sången förklarade ungdomliga
frihetsläror än mindre att det är ingenting annat än den uppriktiga
till-lämpningen av just dessa läror, varför denna samma tid utmärker
sig". Så kommer Quiding tillbaka till sitt gamla tema om det
överdrivet uppskattade "bokvettet", anseende denna Tegnérs
inkonsekvens mellan lära och handling icke vara något att förundra sig
över. "Den träffas alltid och måste träffas hos dem som sätta
böckerna högre än livet och ständigt vistas i en idévärld, där de
icke få vänja sig vid den verkligas obstakler och disharmonier.
Den motsatta ytterligheten att sätta livet högst och förakta böckerna
förer ungefär till enahanda orimligheter. Ty idén, som skall
förklara livet och som måste flitigt letas bland många tiders och
många länders vishet, fattas då merändels,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
