Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Carleson, C. N.: Arvsrätt, arvsskatt och konfiskation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
C. N. CARLESON
Korteligen: Den äldsta släktkollektiva arvsprincipen avsåg icke
blott genom tiderna fortsatt "ägande", utan även verksamhet för
släktegendomens vidmakthållande och utvidgning. Vår tids
förändrade tekniska förutsättningar för en verksamhet, som nu
omfattar oändligt mycket.mer än en agrarisk hushållning, själva det
moderna arbetets kollektivitet i sin organisation, de däri inrymda
sociala faktorerna, hela vår tids värde- och kapitalbildning kunna
då i längden svårligen förlikas med en blott och bart familj
e-indi-viduell arvsrätt, vars rot, vuxen i det förflutnas ekonomi, är
försvagad och som samtidigt framträder som orimlig, som ett på
förnuftsgrunder alltmer blottat privilegium mot bakgrunden av de
kol-lektivitetsfaktorer, som i våra dagar skapa och öka förmögenhet.
Den svenska ärvdabalken med de talrika förordningar och
prejudikat, som den avlat av sig — man ser redan därav, vilken
roll arvet spelat i samhällslivet — ger oss både ett stycke
samhälls-historia och vissa premisser för en grundlig revision av arvsrätten
i riktning hän till en klassifikation av arven och indragning till
det allmänna av arv av en viss storlek.
Den gamla arvsrätten visar sig vid studiet av detta material
stadd i en långsam upplösning. Särskilt gäller detta om den
numera rent absurda germanska arvsrätten, som lät ärva "rakt
fram", "till rygga" och "å sidone" och ända ut i de mest
avlägsna förgreningar av släkten; ja ända till halvsläkt nådde arvet.
Inslag av humanitär uppfattning såsom i fråga om "oäkta" barns
arvsrätt stå bredvid rester av fideikommiss, uppfostringsbidraget i
särskilda fall har givit upphov till en invecklad modern
lagstiftning, medan där bredvid stå paragrafer, som erinra oss om
arvsrättens fasta rot i äganderätten, sådana bestämmelser som om
utlösning av medarvingar i samband med jordegendomens klyvning,
styckning och avsöndring.
I vissa fall sticker sig då fram samhällets hand som arvtagare.
"Arvet faller till konungen" d. v. s. staten, om rätt arvinge under
vissa omständigheter försummar sin talan. Bestämmelserna om
danaarvet, som eljest vittna om skrupulös hänsyn till arvsanspråk,
utsträcka dock icke över tio år väntetiden, innan det allmänna får
övertaga arvet. Även i fråga om testamentsrätten inskränkes
förfogandet över arvsegendom, i det bestämmelserna om egendoms för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
