Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Montelin, Hjalmar: Rättsstat eller förmyndarstat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTSSTAT ELLER FÖRMYNDARSTAT
361
riska och psykologiska utredningar kommer författaren till det
resultatet, att vederlagsprincipen är ett uttryck för vad han är
dristig nog att kalla en social naturlag. Här skulle alltså
beröringspunkten med naturrättsläran ligga. Här är dock intet tal
om medfödda rättigheter, endast en biologiskt och psykologiskt
påvisbar tendens att söka kompensation för lidna förluster. Att ett
visst sätt att värdera och reagera har ett visst allmänt biologiskt
och psykologiskt underlag innebär i och för sig ingenting
märkligt. Historiskt har denna tendens fått sitt påtagligaste uttryck
i handelns utvecklingshistoria. Och författaren är härvidlag
angelägen att påvisa, huruledes detta begrepp om likmätig
kompensation uppkommit och utvecklats oberoende av statsbildningar och
positiva rättskodifikationer. Vad än den positiva rätten kan ha
haft för inflytande som modifierande ev. nyskapande faktor vid
det allmänna rättsmedvetandets utformande, vederlagsprincipen har
den inte skapat. — Så som principen här formulerats som uttryck
för en social naturlag, har den närmast ett visst släkttycke med
de "ekonomiska lagarna", en släktskap som blir rätt påfallande
vid den närmare utvecklingen av dess konsekvenser.
II.
Genom dessa utredningar har för visso ej visats, att
vederlagsprincipen bör vara absolut gällande (är detta avsikten är
framställningen förfelad; förkärleken för ordet naturlag verkar en smula
misstänkt), däremot har det framgått att den är uttryck för en
allmänmänsklig reaktion, som i sin tur är ägnad att skapa ett
socialt tillitsförhållande. Det är som det oundgängliga medlet för
detta mål, den har sitt värde. Ett tillitsförhållande, som bygger
på andra förutsättningar såsom t. ex. andra personers makt och
klokhet att oberoende av min egen insats främja mitt bästa torde
också kunna anses vila på rätt lös grund. Makt och klokhet i
samverkan för ett sådant syfte kan utan överdrift stämplas som
en synnerligen sällsynt kombination.
Denna vederlagsprincipens oundgänglighet för etablerande av ett
socialt tillitsförhållande blir avgörande för Christensens
uppfattning av statens uppgift och omedelbara befogenhet. Statens enda
uppgift blir att övervaka och genomföra vederlagsprincipens
till-lämpning individerna och samhällsgrupperna emellan. Därmed
skapas de elementära förutsättningarna för en sund mänsklig
utveckling, att bygga vidare blir vars och ens ensak.
Bäst relief får denna åskådning genom att ställas upp mot sin
diametrala motsats: att staten har att direkt inrikta sig på den
allmänna välfärden eller statsnyttan, för vilken åskådning prof.
Lundstedt senast framträtt som en vältalig och auktoritativ
målsman. Å ena sidan har staten genom att garantera det fulla
realiserandet av ett enda grundläggande värde att skapa betryggande
förutsättningar för ett ordnat samhällsliv, där var och en i övrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
