Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1927 - Lindström, Rickard: Demokrati och ledarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mA
RICKARD LINDSTRÖM
är liktydigt med att parlamentarisk makt betyder precis så mycket,
som den utomparlamentariska makt, som står bakom. Vi ha under
de senaste åren på ett smärtsamt sätt måst uppleva hur litet en hög
mandatsiffra betyder, om den icke motsvaras av en lika hög grad
ekonomisk och social makt." Den observation, som Radbruch gjort,
är precis icke ny. Men den hör hemma i detta resonemang. Och
det obestridliga faktum, som härmed understrukits, har sin stora
andel i politikens verkliga eller skenbara maktlöshet. Om våra
riksdagspolitiker i sina motioner och tal litet manligare ville erkänna
dessa hårda realiteter, skulle bestämt inom alla befolkningslager
aktningen stiga för det politiska arbetet.
När en borgerlig vänsterregering i juni 1926 tog ansvaret, skrev
den i sin regeringsförklaring något om att den gick att övertaga
"ledningen av den politiska utvecklingen i landet". Enbart denna
förklaring avslöjade en anmärkningsvärd politisk blindhet. De
herrar, som skrevo orden, gjorde det uppenbart i bannet av en suggestion.
Hade de bara allvarligen analyserat den svenska parlamentarismens
verkliga läge, skulle de oförsiktiga orden aldrig skrivits. Men trots
att de voro komprometterande för regeringen ha de gagnat svenska
folkets politiska uppfostran. Varje händelse, som kommit
regeringens vanmakt att framträda, har i minnet framkallat bragelöftet
om att den politiska utvecklingen skulle ledas av en fast hand. Allt
sådant bidrager till att få människorna att tänka över de verkliga
orsakerna till dagens trista politik. Och börja hyggliga människor
att på allvar tänka över en sak bruka de någon gång komma till ett
klart resultat.
Demokratins ledning borde koncentreras i de på demokratins grund
tillkomna regeringarnas hand. Tre dylika regeringar efter varandra
lia misslyckats med problemet. En orsak därtill är att både de själva
och deras partigrupper i riksdagen mycket snabbt demoraliserats av
svårigheterna. Våra regeringspartier bekajas numera icke av någon
frisk politisk ledaranda.; tvärtom störtas de under sin upphöjelses tid
ner i ett tillstånd av djup depression, av politisk mindervärdighet.
[ detta läge ha alla de tre största riksdagspartierna befunnit sig —
i tur och ordning. Menige man inom riksdagsgrupperna gå och längta
sitt parti ifrån makten. Pessimismen börjar få insteg även i
regeringen, full upplösning inträder. Regeringarna äro icke populära då
de sitta vid makten. Det bli de först när de gå? och därför — att
de gå. Socialdemokratins stora expansiva kraft vid landstingsvalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
