Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1927 - Grotkopp, Wilhelm: Psykologi och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PSYKOLOGI OCH SOCIALISM
425
intresserar de Man lämnar marxismen oberörd. Marxismen kan
just icke bekämpas därigenom, att den angripes från en sida, som
den överhuvud icke räknat med, nämligen den psykologiska sidan.
Författaren till dessa rader har under mången spatsertur i det
sköna Odenwald diskuterat med de Man om dennes bok och kom
därvid alltid till samma slutledning: "Boken innehåller månget
gott hugg mot vulgärmarxismen, mot denna ideologi, som under de
tyska revolutionsdagarna hindrade de tyska arbetarna från
praktiskt handlande. Men denna vulgärmarxism har ingenting med Marx
själv att göra. Vad Ni vill står tvärtom i fullaste samklang med
den marxska läran.’’
Bokens positiva del är modern psykologi. De Man vill undersöka
arbetarnas livsyttringar, drifter, medvetande och framför allt
undermedvetande med psykoanalysens metoder. Han vill ställa
människorna i förgrunden, studera deras känslor och vilja, och han
fattar socialismen såsom "den tidsbestämda gestalten för en evig
trängtan efter en sedlig samhällsordning’ \ Icke ekonomiska
intressen skola enligt honom ställas i förgrunden utan sedlig fostran,
självuppfostran, sedligt exempel, socialismen såsom andlig
upplevelse. Socialismen är ända till rötterna själsbefryndad med
demokrati och kristendom, är icke vetenskap utan utopi. Det finnes
intet vetande om, endast tro på socialismen, som vi förandliga,
emedan den representerar det goda men icke emedan vi ha insett att
den ekonomiska utvecklingen nödvändigtvis leder till socialism.
Socialismen är icke produkten eller reflexen av kapitalismen utan
den har, såsom närmare förklaras i andra delen av Zur Psychologie
des Sozialismus, funnits före både arbetarrörelsen och
arbetarklassen. Den sedliga och rättsliga reaktionen på kapitalismen,
hämmandet av arbetarnas drift att göra sig personligen gällande, deras
mindervärdighetskomplex, alla dessa psykologiska motiv ha
framkallat socialismen såsom krav på rätten till säkrad existens och
arbetsglädje.
Den tredje delen, betitlad Socialism såsom föreställning, ägnas
framför allt intelligensens betydelse för skapandet av ett nytt
socialistiskt samhälle. Skall socialismen bliva verklighet, äro också
ledare, specialister, män av intelligensen erforderliga, och det gäller
att finna sådana som äro villiga för uppgiften och kunna åtaga sig
den. Dessa intellektuella äro kulturens bärare, de skola vara en
förebild för framtidens människor, på dem vilar därför ett stort
ansvar, men man kan också av dem fordra mera självmedvetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
