Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1927 - Grotkopp, Wilhelm: Psykologi och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 WILHELM GROTKOPP
än hittills. Dessa intellektuella skola härska i den nya världen, en
ny fabianism måste uppkomma, som vill göra alla människor icke
till arbetare utan till intellektuella, d. v. s. på samma gång till
mänsklighetens ledare och tjänare. Lassalles gamla krav: Förbund mellan
arbetarklass och vetenskap till mänsklighetens räddning får nytt liv.
I den fjärde delen, Socialismen såsom viljeföreställning, kommer
författaren fram till den redan förut nämnda bekännelsen att
socialistisk kultur endast är möjlig i en socialistisk samfundsordning, att
"proletkult" endast är en angelägenhet för några få och aldrig kan
gripa massorna, då dessa massor mestadels sträva efter att
efterhärma borgarna och att leva spetsborgarnas liv. Denna del slutar
med ett Credo, skrivet av en apostel och profet. Här läsa vi den
fundamentala satsen: ’’Om socialismen såsom rörelse överhuvud har
en mening, så är det den att göra människorna, som deltaga i
rörelsen, lyckligare." De Mans liv är ett bevis för, att denna
uppfattning av den socialistiska rörelsen såsom tjänare åt arbetarna icke
är någon fras. Men hur skola arbetarna bliva lyckligare? De Man
ger på denna fråga nästan samma svar som Karleby. Ekonomiskt
kräver han att det genom höjning av produktiviteten skapas ett
sådant välstånd, att arbetarnas strävanden kunna inriktas på sedliga
och andliga frågor, ty större allmänt välstånd är nödvändigt om de!,
skall kunna bliva någon lycka. Han fordrar arbetarrörelsens
utveckling från radikalism till reformisin, från kosmopolitism till en
sund nationalkänsla, han fordrar en bättre stat, om vars
möjligheter till förverkligande Sokrates en gång sade: "Den finns endast
i himmelen, men människorna kunna lära sig att i ljuset av denna
gudomliga bild åt sina jordiska stater skapa en skönhet, som icke
är mycket olik denna fullkomliga stats.’’
Inom ramen av dessa allmänna betraktelser behandlar de Man en
rad intressanta specialfrågor, på vilka det är omöjligt att här gå in.
Mycket beaktansvärda äro hans anmärkningar rörande
Internatio-nalen, men de värdefullaste röra dock akademikerproblemet. Om
denna specialfråga, "de intellektuella och socialismen" har de Man
talat på den första kongressen för socialdemokratiska akademiker i
Tyskland. Vi vilja speciellt fästa uppmärksamheten på denna sak,
då hans tal även har utkommit såsom en särskild skrift. Den som
läser denna skrift skall säkerligen omedelbart sporras att gripa sig
an med de Mans huvudverk.
De Mans positiva resonemang kan väl var och en instämma
uti. Till slut återstår då den frågan om dessa resonemang stå i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
