Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1927 - Grotkopp, Wilhelm: Psykologi och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PSYKOLOGI OCH SOCIALISM 427
motsats till Marx’ lära. Karleby har försökt att marxistiskt
motivera samma krav, de Man har slagit in på psykologins metod.
Liksom man alltjämt vinner nya kunskaper, om man tager upp en
fråga från nya synpunkter, så ger oss även de Man nya kunskaper.
Men motsäga dessa de hittillsvarande? Marx inleder sitt
kommunistiska manifest med följande bekanta ord: "Alla hittillsvarande
samhällens historia är en historia om klasskamp." Den ytliga tyska
vulgärmarxismen har alltså uppfattat denna klasskamp såsom en
kamp mellan arbetare och företagare. Men faktiskt utspelas denna
klasskamp på de mest skilda plattformar. Så kämpar bonden icke
endast med handlaren utan även med arbetaren, ämbetsmannen och
företagaren om spannmålsprisets höjd; motsatsen mellan
producenter och konsumenter är ofta starkare än mellan arbetare och
företagare. Marx har emellertid icke endast tänkt på klasskampen
inom en nation utan även på klasskampen mellan nationerna. Den
svenska nationen var under Hansans tid exploaterad och frigjorde
sig genom en nationell klasskamp. Den tyska nationen exploateras
nu genom segerstaterna, Europa genom Amerika, överallt är
klasskamp mellan nationerna följden, en kamp som dock glädjande nog
icke längre utkämpas me.d militära utan med diplomatiska vapen.
Men framför allt bliva Asiens och Afrikas folk exploaterade, ty tack
vare deras billiga arbetskraft kunna vi européer erhålla deras alster
så billigt. Följden är dock de färgade folkens klasskamp mot de
vita, varvid de färgade företagarna ofta äro européernas
bundsförvanter. Genom denna ställning bli de europeiska folken allt mera
en enhet, alltjämt starkare bli de gemensamma intressena mellan
arbetare och företagare. Inser man denna utvecklings nödvändighet,
kan man endast draga en praktisk slutsats, och det är att den
europeiska arbetarrörelsen endast får föra en demokratisk och
pacifistisk politik, att liberalernas och socialdemokraternas politik allt
mera måste beröra varandra.
Dessa marxistiska grundtankar kunna här endast kort antydas.
Men dessa antydningar ha väl visat, att de Mans uttalanden och krav
icke blott icke stå i motsättning till Marx utan till och med äro en
självfallen sak för varje marxist. De Man misstager sig alltså, om han
tror sig ha vederlagt Marx, men trots detta skall hans verk ständigt
komma att intaga en hedersplats inom den socialistiska litteraturen.
Det måste anses såsom det bästa arbetet över socialismen sedan Rosa
Luxemburgs och Hilfordings huvudarbeten utkommo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
