Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1927 - Händelser och spörsmål - En höstkritik av En sommarlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En höstkritik
av
En sommar/ek.
De mycket nyfikna ha haft tillfälle att läsa Bööks
roman som följetong i en veckotidning. Man har icke sparat
skinnet på den stora reklam trumman och det är med
spänning man tager itu med boken. Sedan den gula paviljongen,
som också var en sommarbyggnad, kom till, ha vi icke upplevat en så remarkabel
litterär händelse som denna.
Bööks roman är en småstadsskildring från slutet av det gångna seklet.
Hänsynslösa recensenter sladdrade genast om för allmänheten att det Gustafshamn,
som författaren beskriver, egentligen heter Kristianstad, att Rönneån, som är
gustafshamnsbornas Ganges, kommer någonstans från den äkta göingebygden
och att det är Kristian IV, som är stadens icke alltför heliga skyddshelgon.
Upptakten är ståtlig. Majsolen lyser över stadens hus med dess tak, som
skifta i rött och brunt och guld som en höstskog. Gatorna bli vita i kontrasten
mot blå morgonskuggor. Det förgyllda korset på Trefaldighetskyrkan blixtrar
och svalorna flyga i vida lingar kring kyrktornet. I tomgluggen står ringaren
med bakåtböjt huvud och handen för ögonen, kisande efter svalorna, som just
komanit hem efter färd över havet.
Boken, som har åtskilliga överflödiga dimfigurer, har två huvudpersoner,
litteratören Ossian René och fru skräddarmästar Elin Stål.
I stadens solida och eleganta publik av välmående grosshandlare och
hantverksmästare samt lysande officerare är Ossian René proletären framför alla
proletärer, en luggsliten notisjägare, som mot en eländig månadslön delar sin
spröda själ i smulor och föraktas av alla. Tyvärr är han född Andersson också
och skriver vers emellanåt. Om han skall vara en kopia eller en karikatyr
av Martin Birck eller självständig figur är ej gott att säga, men konturlös
är han så det förslår. Snälla recensenter säga att intrigen fordrar detta men
därom får man ju tro vad man vill. En gång voro Ossians vyer vida och
säkert kunde det blivit av honom om också icke något stort så åtminstone en do
cent i litteraturhistoria. Men*till Lund kom han icke tack vare en
champagne-visp, den han i vitmössig yra köpt. av guldsmed Heurlin, som vid
bouppteckningar brukade vända vinglasets fot uppåt. Ja, det sista står ju icke i boken.
Efter femårigt trälliv på Kuriren hatar Ossian gustafshamnsborna och läser
Schopenhauer. Men hans aptit på livet är innerst inne lika stor, som fläckarna
på hans gula sommarkostym äro många. En flicka, som heter Anna Larsson
och står i blomsterbutik, har han nyss skilt sig vid, ty hon är för tam. Nu
älskar han vansinnigt lilla Sally Bernholtz, som är stadens vackraste flicka, som
doftar skönt av neiv-mown-hay och har den vitaste hals, som någonsin skådats i
en roman.
Vid en kapplöpning på Eknäs fält blir Ossian René förolämpad av löjtnant
Fogelberg, som är överste Gråbons adjutant. Deii fattige litteratören har inte
tre kronor att betala sadelplatsen med och löjtnant Fogelberg har inte inbjudit
någon murvel från Kuriren. Ossian svär att hämnas, han har känt sig som en
fläckig leopard men vill bli ett lejon i stadens menageri. Och så knåpar
författaren ihop sin lilla intrig i ädel tävlan med Conan Doyle och S. A. Duse.
Det kommer ett brev från borgmästaren i Seattle till borgmästaren i Gustafs
-hamn att John Nelson, som hade en fabrik, där han gjorde saker av koppar
och zink och emaljerad plåt, hastigt dött och efterlämnat 100,000 dollars till
440
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
