Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1927 - Händelser och spörsmål - En höstkritik av En sommarlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
441
en ung man i Gustafshamn, som efter mänga utläggningar befanns vara
litteratören Ossian René. T brevet spelar en trähäst och en kopparkastrull med
stadigt skaft frappant stor roll.
Ossian, som nyss varit stenen, som alla spottat på, blir nu guldklimpen, som
alla vilja trycka’i sin hand. Han får lönetillökning med 150 % och lägger
bort titlarna både med grosshandlare Hjalmar Hedkvist och apotekare Sandberg
ooh direktör Meyer på yllefabriken. Han får kyssa den otroligt sköna Sally
Bernholtz ej ’endast på den vita halsen utan också på munnen, han äter middag
i sällskap med baron Graben och löjtnant Fogelberg, inviteras till kammarherre
Liljes, hyllas med tal i den förnäma Köpmannaklubben och får en lättköpt
be-undrarinna i grevinnan Viveka Gyllenlöve på Gyllinge. Men all mänsklig fröjd
är förgänglig och fyrverkeriet på parkrestaurangen blir den glänsande
epilogen på denna lysande period. Sedan kommer den stora upptäckten att brevet
från borgmästaren i Seattle icke var från borgmästaren i Seattle utan från
litteratören Ossian Rene, sedan kommer september, regnet och poliskonstapel
Håkansson. Guldklimpen var icke äkta och litteratören Ossian René på Kurircn
är åter stenen, som alla i Gustafshamn ha lov att spotta på.
Detta är ju konstruktion så det förslår. Borgmästare av Hill tycker det äi
konstigt, att "amerikanerna inte äro slugare", läsaren tycker detsamma om
gustafshamnsborna och Ossian har rätt, när han säger, att "det skulle inte
vara lönt att hitta på en mera hopplöst banal historia". Det är så enkelt, att
det är alltför enkelt, och det finns ingenting, som verkar äkta i hela historien
utom den röda färgen i poliskonstapel Håkanssons ansikte.
Om det nu skall föreställa en människoskildring, så blir det en svartmålning
av fantastiska proportioner, och man vill genast invända att det finns
knappast människor så träaktiga, så usla, dumma, hycklande, krypande, avundsjuka
och småaktiga, som vad alla dessa utan undantag göras till av författaren.
Överste Graben, rektor Corvén, doktor Boltenstern, borgmästare av Hill ooh
radhusvaktmästarc Johansson, alla äro endast marionetter i Fredrik Bööks lilla
leksakslåda. De äro skyltdockor, klädda i skräddarmästare Ståls välsittande
kostymer, karikatyrer, men icke människor av kött och blod. Det blir något av
Hjalmar Bergmans makabra hänsynslöshot i denna skildring av småstadens
människor men här odlas i’*ke skildringen till stor konst.
Detta har författaren själv märkt. Om han låtit sin bok sluta i det
ögonblick, då fanjunkare Sivers säger: "Ta mig faen om det var något fel med
fyrverkeriet", hade Sommarleken varit fullt ut lika läsvärd som en berättelsen
av Purrc eller Dan. Men så liar lusten att göra en "stor" roman gripit
honom och förmodligen med tanke på elaka recensenter danade han fru Stål. Det
har skett på sjette skapelsedagens morgon, men man skulle kunna tro att det
vore gjort på aftonen av den första dagen.
Fru Elin Stål är det konstifikaste fruntimmer, som mötts i svensk
litteratur. I verkligheten har nog aldrig en sådan människa skådats. Hon är så
stark ’ ’att hon ständigt går omkring och försöker hålla igen på sån egen styrka’ ■,
och hon väcker icke bara skräddarmästare Ståls underdåniga beundran utan
själve doktor Herman Söderbergh i Svenska Dagbladet råkar i full extas över
det kraftiga sätt varpå hon lyfter en kalvstek ur grytan. Hon har en sådan
makt över människorna att "hon ständigt måste gå pä vakt mot sitt eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
