Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1927 - Händelser och spörsmål - En höstkritik av En sommarlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
448
för mina barns liv, och då jag födde det sista stred jag för egen räkning. Jag
har skådat ned i djupet under tillvaron."
Att Böök tagit intryck av Anna Lenah Elgström är icke tänkbart men att
Anna Lenali står på fru Ståls bokhylla är ganska säkert.
Till sist drives den stackars Ossian till ett självmordsförsök, som efter alla
föregående premisser blir högst omotiverat. Gör han det möjligen för att bli
kvitt den talträngda fru Stål, bedrar han sig storligen, ty fru Stål dyker upp
på Stora bron just då Ossian skall kasta sig i och håller åter en lång predikan
för honom, så att Ossians fina kostym blir våt och fördärvad i det hällande
regnet. Fm Stål erbjuder sig att ge Ossian hans "liv tillbaka, så rent och
friskt och klart, som det kom ur Guds hand" — det ar ju inte småsaker det,
om man tänker på allt vad den gode Ossian varit med om — och omvänder
till slut Ossian till livet, plikten och blomsterflickan Anna Larsson.
Man nödgas säga om fru Ståls predikande att det ar varken psykologiskt,
logiskt, etiskt eller konstnärligt motiverat. Hennes försvarstal för Kvinnan
(i allmänhet) blir icke övertygande utan enbart löjligt i relation till den
utspelade farsen. Fru Ståls midnattspredikan är väl icke ett försenat kastvapen
mot den döde August Strindberg?
I varje fall blir har ingenting som ger relief eller grund åt Ossians
omvändelse, hans själs kris efter farsens utspelande blir ovederhäftig och
självmordsförsöket verkar billig film. Om fru Stål varit en ung och vacker
frälsningslöjtnant, skulle vi trott på historien. Nu blir det omöjligt. Författaren har
tagit allt för starka intryck av Sven Lidman, men vad som hos denne blir
äkta, blir upplevelse och sanning, blir hos den andligen mera välfödde Böök
svulstig deklamation.
Det språk, som på vissa ställen användes, är rent gymnasistmässigt. När
fru Stål talar om för litteratören Ossian René att han har ett barn
tillsammans med blomsterflickan Anna Larsson — Ossian är alldeles okunnig om allt
detta, likaså de goda skvallertanterna i Kristianstad, något som förefaller rätt
underligt för den, som känner till hur väl underrättade fruarna i Kristianstad
bruka vara — så säger hon inte att gossen är fyra dagar gammal, utan hon
säger att "det är en gosse, så liten och späd, att han icke sett morgonens ljus
mer än fyra gånger". Detta bildspråk av den praktiska fru Stål, som medan
hon som bäst håller på med att rädda Ossian åt denna dåliga värld, dock ger
sig tid att påpeka för sina döttrar, som gå i flickskolans högre klasser, att
havrevälling är bättre än kaffe, verkar icke övertygande, särskilt som regnet
vid tillfället står som spön i backen.
Efter ett besök i en skogvaktargård, där författarens skildring blir så
sentimental och söt, att det enda starka blir doften av barnmorskekaffet, Bom
verkar uppiggande inte bara på den våte Ossian utan också på läsaren, reser
Ossian med sin Anna och sin nyfödde son till Riga. På järnvägsstationen i
Kristianstad får han en korg med rosor och druvor från grevinnan Viveka
Gyllenlöve! Och så slutar den underbara romanen med att fru Stål klämmer
i med psalmen Allena Gud i himmelrik i Gustafshamns kyrka där den vida
kände kyrkoherden de la Mötte håller högmässan.
Bööks bok har enstaka förtjänster i miljöskildringen och saknar på sina
ställen varken fart eller gott humör men är som helhet synnerligen illa kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
