Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1927 - Svanberg, Victor: Grazia Deledda och Nobelpriset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
VICTOR SVANBERG
prisbelönare. Naturligtvis står det en skaldinna fritt att göra sin
horisont så trång som helst. Härstammar hon från ett efterblivet
lands efterblivnaste bygder, så är hon på förhand ursäktad. Men
varför i guds namn skall hon besväras med ett Nobelpris? Varför
skall hon utsättas för en generande jämförelse med europeiska
diktare?
Frågan kan enklast besvaras så, att det egentligen är Mussolini,
som fått priset. Han har också i nåder förklarat sig nöjd. Hur
han kan vara det, förstår jag, i förbigående sagt, inte. Hans och
Deleddas Italien äro ju skilda som natt och dag. Han
amerikaniserar landet, och hon frambesvärjer den gamla lantliga idyllen.
Hon predikar försakelse och resignation, dygder, som Mussolini
väl inte sätter alltför högt. Men en nationalist får inte vara så
nogräknad in literis.
Än mindre förstår man akademins sardiska sympatier, om man
ej betänker, vilka svårigheter den iråkat, sedan den åtagit sig att
vara nationalist åt all världens nationaliteter i tur och ordning
per år och nation.
En vän av Svenska akademin måste allvarligen varna den höga
församlingen att fortsätta sin förvända prisutdelningspolitik, detta
för donatorns, för världsopinionens, för den läsande svenska
allmänhetens, för de olyckliga pristagarnas samt framför allt för
akademins egen skull.
Gustaf III:s ärevördiga institution skulle i dag vara blott och
bart en dekoration, om inte gubben Nobel fått infallet att göra
världslitteraturen till det femte hjulet på sitt minnes triumfvagn.
Det obetänkta och naiva i hugskottet är tillräckligt omvittnat.
Priset finns nu en gång och skall användas så bra som möjligt,
och Svenska akademin har här sin enda livsuppgift. I sitt eget
välförstådda intresse borde den värna sin handlingsfrihet. I stället
låter den binda sina händer av fullständigt illitterata hänsyn.
Ena året skall vår goda affärsvän Spanien tillgodoses, och man
får plocka fram en man vid namn Benavente. En annan gång har
Italiens diktator abbonerat på Nobels världsreklam, och mina herrar
i akademin sätta sig snällt att effektuera hans order. Man hissnar,
när man tänker på, hur många nationer det numera finns i Europas
utkanter och utanför Europa, som kunna göra anspråk på svensk
diplomatisk välvilja, helst sedan tändstickskungen övertagit vår
utrikespolitik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
