Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1927 - Vanner, Alfr.: Arvsskattens differentiering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4*i>
At.$11. VANNÉK
möjligheterna för dess genomförande i praktiken. Där fann han
flera svårigheter, som tillsammans föreföllo honom oövervinneliga.
Först och främst gällde det konstaterandet av förmögenheternas
värde. Man kan då tänka sig två vägar: antingen att man
uttrycker värdet i pengar och vid nästa arv räknar med samma summa
eller man kan följa varje förmögenhetsdel och söka identifiera den
eller vad som sedermera trätt i dess ställe.
Det förstnämnda är det enklaste. Han har emellertid tre
invändningar. Om den förste arvtagaren vid sin död ej efterlämnar
något, har statens rätt försvunnit. Helt visst riktigt. Vad det kan
ha att göra med principen som sådan är dock svårare att förstå.
För det andra vet man ej hur mycket resp. arvlåtare ärvt och
vad han själv förvärvat, vilket skulle medföra stora svårigheter
vid skattebetalningen. Sedan systemet en tid varit i gång torde
dock denna olägenhet kunna övervinnas. Det bleve ju dock helt
visst första gången, såvida man redan nu ville börja tillämpa den
ifrågasatta progressionen, en besvärlig historia. Att generellt anta,
att en viss kvotdel av förmögenheten ärvts bleve i så gott som
samtliga fall oriktigt och skulle leda till mycket missnöje bland betalarna
och vid alla skatter är skattebetalarnas goda vilja en stor tillgång.
Om man som rimligt kan vara låter förslaget träda i kraft så
småningom, bör det ej innebära några större svårigheter att registrera
tillfallna arv.
För det tredje har man att räkna med förändringar i olika
förmögenhetsdelars relativa värde och med förändringar i diskontot.
Det engelska diskontot föll från något över 5 proc. år 1791 till
2,5 proc. på 1890-talet och har sedan stigit till över 5 proc. år
1920, givetvis med fluktuationer i båda riktningarna under denna
tidrymd. Man kan givetvis ej heller för framtiden räkna med ett
stabilt diskonto. Med varje diskontoändring följer en
värdeändring på stora delar av nationens enskilda förmögenheter. Olika
varugrupper och följaktligen olika investeringar förskjuta sitt
relativa värde ofta nog. En högkonjunktur i gummi driver upp
värdet på en förmögenhet av gummiaktier, men nästa gång
förmögenheten går i arv har kanske gummiindustrin att genomlida
en depression med åtföljande prisfall på gummiaktier. Det vore
då hårt att räkna med det kanske abnormt höga värdet under
högkonjunkturen för skattebetalningen under lågkonjunkturen. Samma
gäller för de vanliga konjunkturväxlingarna. Medlet, som först
kommer i tankarna, skulle väl då vara indextal, efter vilka man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
