Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1927 - Vanner, Alfr.: Arvsskattens differentiering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVSSKATTENS DIFFERENTIERING
481
särskilt i England. Det har där tagits upp av åtskilliga författare
och i stort sett mötts med erkännande och sympati. Man har, även
på motståndarhåll, icke kunnat förneka, att förslaget har mycket,
som talar för sig. En svår nackdel vid en vanlig arvsskatt med
stark progression är, att folk lätt frestas att söka kringgå skatten
exempelvis genom gåvor under livstiden. Vid Rignanos förslag
blir denna möjlighet avsevärt mindre, ifall dylika gåvor räknas i
första hand ha skett från den sparade delen och den ärvda således
anses orörd. Försåvitt inte det bortskänkta beloppets storlek blir
större än hela den sparade delen, ligger det icke i arvlåtarens
särskilda intresse att i förväg överflytta äganderätten.
Skattens inverkan på sparandet och viljan att spara är en annan
faktor, som måste spela en avgörande roll vid utformningen av en
ny skatt. Det är utan ringaste tvivel så, att arvsrättens
fullständiga upphävande skulle minska sparsamhetsdriften. Har man icke
längre rätt att sörja för sina närmaste även för framtiden, blir
det föga glädje med att spara, ty de som spara för det i de flestas
medvetande tämligen abstrakta samhällets skull torde vara lätt
räknade. Arvsrättens fullständiga upphävande skulle därför med all
visshet icke komma att öka den genomsnittliga nationalinkomsten
utan tvärtom att minska den. Rignano anser sig genom sitt
förslag icke minska sparsamhetsdriften utan i stället stimulera den,
ty det nysparade släpper staten undan lindrigt och ju mer
arvlåtaren kan skrapa ihop, ju mer kan han lämna åt sina
efterkommande. Och sparar han intet, försvinner den ärvda
förmögenheten fort nog i statens ficka.
Hittills ha så vitt jag vet, inga vägande invändningar mot
förslaget framkommit, vad dess teoretiska del beträffar. Det räcker
emellertid inte med att en skatt är teoretiskt riktig, den måste även
vara praktiskt genomförbar. Den sidan av saken har varit mindre
diskuterad, helt naturligt eftersom det ju kan vara rimligt, att man
först ser till den teoretiska rättvisan och de teoretiska
skatteexperterna mera sällan äro insatta i den praktiska
skatteadministrationen. Under fjolåret togs emellertid även den sidan upp i ett
föredrag av en engelsk skatteämbetsman, H. C. Scott, i den engelska
statistiska föreningen.
Han började med att förklara, att det teoretiskt fanns mycket
litet att anmärka mot förslaget och höll sig i fortsättningen till
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
