Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1928 - Svanberg, Victor: Ett lyriskt år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 ^VICTOR SVANBERG
med sina blida herrgårdssvärmerier, men är ofarlig, sedan nu stugan
blivit även Erik Blomberg för trång. Det är en tung inre kamp,
dennes nya dikter ha att berätta om. Personliga sorger ha rivit
sönder hans forna tro på människan som ett lyckligt naturting
(’’Mannen och trädet’’) ; till gengäld har han upplevt en inre makt
hos sig och andra, som trotsar förgängelsen. Han kallar den makten
gud.
Detta är hans syndabekännelse:
Jag sade: här är jorden
och människornas hem,
det finns ej något annat rum,
ej annan tid för dem.-
Då tog du allt ifrån mig
som jorden bar.
Blott evighetens ångest,
blott du är kvar.
Detta är hans trosbekännelse och hans pliktlära:
Hur fåfängt till himlen vi ropa: O Herre, befria oss!’’
Vår Gnid är ju själv -en fånge och kan inte slita sig loss,
ty hans kropp ligger fjättrad i mörkret mellan stjärnor, osynlig och stor,
— men hans levande hjärta är jorden, där den kämpande människan bor.
I vårt bröst är hans ande förborgad som i gruvan en ädelsten,
och vi måste ur djupet förlösa dess vita, gudomliga sken.
Ja, Guds tanke vilja vi slipa, må vår hand bli av glöden förtärd,
blott det segrande ljuset får stiga som en eld genom skuggornas värld.
Det är Blombergs plikt att ge oss mera av denna stort sagda
och kanske ännu större tänkta poesi. En frestelse finns för honom
att låta sin nya livssyn liksom den gamla blomma ut i naturlyrik, med
solen som symbol för anden, och i kärlekslyrik, där kärleksbudet
blott är till för två på tu man hand. Men det är helt annat vi
behöva: i grubbelnätter knutna tankekedjor. Han skall ej vara
rädd för längd och tyngd. Hans kallelse är att bli en spekulativ
diktare, och han skall nog finna tacksamma lyssnare.
En ny livsåskådning, en ny idealism håller på att arbeta sig fram,
och lyrikerna börja ge uttryck åt den. Det är helt enkelt den
stora uppgift, som nittitalet lät ligga, uppgiften att övervinna natu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
