Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1928 - Olberg, Paul: Agrarrevolution och överbefolkning i Sovjetryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 paul olbeeg
däremot blev varje någorlunda välbärgad bonde brännmärkt som en
kulak (ockrare, utsugare). Denna agrarpolitik var emellertid
alldeles missriktad och svek fullkomligt förväntningarna. Under
krigskommunismen kunde bönderna icke få någon eggelse till produktiv
verksamhet eller till fritt skapande över huvud taget, då frukterna
av deras arbete, som nämnt, av staten beslagtogos utan ersättning.
Bonden började att bruka endast så mycket jord, som han behövde
till täckandet av sina egna behov, och lantbrukets produktion gick
katastrofalt tillbaka; bonden isolerade sig från staden och övergick
fullständigt till naturahushållning. Städernas befolkning, vilken
icke spelade någon roll som ekonomisk faktor, prisgavs åt svälten.
Sovjetregeringen kapitulerade då och förkunnade den s. k. nya
ekonomiska politiken (Nep.). För lantbrukets vidkommande ersattes
utjämningsskatten av en naturaskatt: från denna tid behövde bonden
till staten avstå endast en del av sina produkter. I övrigt
tillerkändes honom rätten att fritt förfoga över dem. Senare har
naturaskatten avlösts av en penningskatt. Vidare har den fria
handeln, som under krigskommunismens tid var förbjuden,
återupprättats. Dessa reformer voro åter en sporre för bonden till att
arbeta och utvidga sin drift. Han började så småningom återvända
från naturahushållningen till varu- och penninghushållning.
Förbindelserna mellan stad och land återknötos.
Emellertid ställdes sovjets lagstiftning allt mer på den faktiska
verklighetens grund. Nyttjanderätten till jorden har enligt
agrar-lagama av den 20 okt. 1922 fastställts till evärdlig tid.
Därigenom återställdes det privata jordbesittandets princip. Av icke
mindre principiell betydelse är den bestämmelse, varigenom bonden
tillförsäkras rättighet att efter eget gottfinnande välja sin
bruk-ningsform, d. v. s. han tilläts utträda ur kollektivhushållningen
(byalaget, kommunen o. s. v.) och bilda en särskild bondgård eller
privathushållning. Under den följande tiden erkände
agrarlagstiftningen rätten att begagna sig av lönarbete och att arrendera ut resp.
själv arrendera jord. Sålunda ha egentligen den kapitalistiska
hushållningens principer lagligen förankrats i byn utefter hela linjen.
Resultatet av denna period i agrarrevolutionen var en icke
obetydlig nivellering av bondeklassen. Denna intressanta procedur
kom till uttryck i den ställning, som lantbrukets grundfaktorer,
d. v. s. böndernas jord- och kreatursbestånd innehade. Under åren
1917—1920 kan man iakttaga en minskning såväl å ena sidan av
bönderna utan jord som å andra sidan även av de rika bönderna
(med en odlingsareal av över 10 desjätiner) vid en samtidig
tillväxt av de medelstora lantbruken (på c:a 19 %) med en cdlad
åkerareal av upp till 4 desjätiner. En viss utjämning har också
uppnåtts beträffande beståndet av dragare om än icke i sådan
omfattning som beträffande åkerarealen. Så t. ex. har antalet
lantbruk med en häst stigit ofantligt; antalet gårdar med två eller flera
hästar har minskats, däremot har antalet lantbruk utan häsjar för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
