Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1928 - Olberg, Paul: Agrarrevolution och överbefolkning i Sovjetryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGRAKREVOLUTIOK OCH ÖVEllBEFOLKNlNG 1 SOVJKTRYSSLAKD 47
skildrade processen måste desto mer försämra läget för vida kretsar
av bönderna, efter som under rikets allmänna låga kulturnivå
beroendet av naturkrafterna var särskilt starkt. I själva verket kunna
vi också konstatera, hur under årtiondena före revolutionen missväxt
och hungersnöd blevo sedvanliga företeelser i Europas kornbod. I
början på århundradet uppdök i Ryssland överbefolkningens
problem.
II.
Som kärnpunkten i lantbrukets eller, rättare sagt, hela
näringslivets kritiska utvecklingsgång framställdes i Rysslands
demokratiska och socialistiska litteratur böndernas brist på jord. Detta
påstående var emellertid blott med ett visst förbehåll riktigt. Till stor
del var missförhållandet med den extensiva hushållningen att
härleda ur den höga beskattningen, bristen på rörelsekapital och
överhuvud taget på byns låga kulturnivå. Man får heller icke glömma,
att bönderna så småningom under årtiondenas lopp icke obetydligt
utökat sin egendom, i det de köpt jord med hjälp av agrarbanken.
Slutligen vilja vi även påpeka följande viktiga omständighet: trots
de hårda arrendevillkoren tilltog arrandeavgiften år för år.
Hur det än må förhålla sig, på aftonen före revolutionen stod som
huvudpunkt på de ryska socialistiska partiernas program fordran på
konfiskation av storgodsen och deras uppdelning på bönderna. Till
och med den borgerliga liberalismen, Miljukoffs kadettparti,
fordrade tvångsgenomförd expropriation av den adeln tillhöriga
jorden, visserligen mot en ’^rättvis" gottgörelse.
Rysslands jordfördelning har genom revolutionen genomgått stora
förändringar. All odlad jord har med undantag av 3,2 % för
Ryssland och 4 % för Ukraina (ungefär 3,5 milj. har) övergått i
böndernas besittning. (I europeiska Ryssland uppskattas den
odlade jorden till 140 milj. har, skogar icke inräknade.) Vad
uppdelningsprincipen beträffar, förfor man primitivt efter antalet munnar,
såsom för övrigt också myndighetemas föreskrifter fordrade. I
många guvernement blevo genom elementära folkrörelser icke blott
storgodsen utan även bondehemmanen uttagna till uppdelning.
Uppdelningen av jorden under det första skedet av den ryska
revolutionen, som omfattar åren 1918—1920 och är bekant som
krigskommunismens tid, försiggick under socialiseringens banér. Under
föregivande att förverkliga den sociala likställighetens ideal
uppdelades jorden gång på gång. I praktiken trodde man sig
därigenom kunna mildra den tilltagande försämringen i böndernas läge
och avhjälpa utmattningen i lantbrukets produktion. Under
ifrågavarande tidsskede, då handel, industri, o. s. v. gingo omstyr till följd
av krigskommunismen, levde städernas befolkning på lantbrukets
bekostnad. Medelst skatteutjämningssystemet tillägnade sig
statsmakten jordbrukets produkter. Kommunismens älsklingsbarn var
då deru fattige bonden, vilken som ett troget stöd särskilt gynnades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
