Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Alegård, Gustaf: Folkökning och krigsfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l^OLKÖKNINö^OCH tRlGSFABA 113
1901, då antalet var 2,03 milj. levande födda. Denna siffra håller
sig något så när konstant under det nya seklets första år, men vid
det första decenniets slut märkes en tydlig minskning i antalet: år
1910 1,9 milj., åren 1913 och 1914 1,8 milj. och år 1915 1,4 milj. Nu
har kriget satt sina tydliga spår i siffrorna, och ett minimum ha vi
år 1917 med cirka 0,9 milj. Efter fredsslutet repar sig
födelse-frekvensen igen men når aldrig upp till siffrorna från årtiondena
närmast före kriget. Ett maximum ha vi år 1920 med 1,6 milj.
men sedan bär det nedåt igen. För åren 1923—25 håller sig antalet
levande födda omkring 1,3 milj. Denna kraftiga nedgång i
Tysklands födelsefrekvens är värd att särskilt påpekas, ty den är
säkerligen typisk och vittnar om att ’’det franska systemet’’ nått även
detta land.
Jämföra vi nu denna utveckling med Frankrikes, så skola vi finna
en ganska avsevärd skillnad. I början av 1800-talet var Frankrike
näst Ryssland Europas folkrikaste stat, vilken ställning det bibehöll
till mitten av århundradet, då Tyskland intog dess plats. Det
utmärkande för Frankrike — i motsats till andra länder — var den
nära nog konstanta födelsefrekvensen under 1800-talets sju första
decennier, i det att årligen cirka 1 milj. barn föddes. Det märkliga
är, att maximisiffran för födelserna i Frankrike nåddes redan år
1859, varefter de så småningom avtagit. Jämför man härmed
Tysklands tidpunkt för det högsta antalet, år 1901 (Sverge 1887), så
anar man en grundväsentlig skillnad i befolkningsrörelsen. Den
ringa befolkningstillväxten i Frankrike, depopulationen, irriterade
givetvis patrioterna i landet och i synnerhet efter kriget 1870—71,
då "revanschen" stod som ett givet mål, försökte man alla medel
att öka nativiteten men med ringa framgång. Åren 1881—85 var
siffran 0,94 milj., 1896—1900 0,85 milj., 1910 0,77, 1913 0,75 och
1914 0,71 milj. Kriget åstadkom givetvis en kraftig nedgång och
minimisiffran nåddes 1916 med 0,36 milj. Liksom i Tyskland kom
efter fredsslutet ett uppsving, en reaktion, som vi också förut
påpekat, och en maximisiffra ha vi år 1920, 0,83 milj. Sedan sjunker
talet, precis som i Tyskland, och för åren 1923—25 var antalet 0,76
milj. — Det är alltså cirka I/2 milj. medborgare, som årligen
tillföras Tyskland mera än Frankrike, medan den årliga avgången
genom döden endast är 0,8 resp. 0,7 milj., d. v. s. en skillnad på 0,i
milj. Födelseöverskottet för Tyskland visar också på siffran 1/2
milj., medan det för Frankrike i allmänhet ej kan räknas mera än
med femsiffriga tal. Vad denna skillnad innebär säger sig själv,
icke endast för den omedelbara folkökningen utan också för
framtidens folkökning. ^
^ När Frankrike under 20 år (1890—1910) ökade sin folkmängd med 1,2 6
milj., så ökades Tysklands på två år (1909—1910) med 1,70 milj.!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
