Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Händelser och spörsmål - Panamerikanska kongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5(j HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
ackrediterade latin-amerikanska staternas ministrar iiibjödos att bli
medlemmar av denna handelsorganisations styrelse. Och så var den Pan-amerikanska
unionen skapad. Dess huvudsakliga uppgift är alltjämt av kommersiell art
och den nu avslutade kongressen har icke lyckats ändra denna dess
urspmng-liga natur. Ett förslag att giva unionen politisk karaktär avslogs nämligen
med 12 röster mot 6. De gemensamma intressena och sympatierna äro för
små. Det faktum, att en grupp stater äro placerade på samma kontinent,
är icke avgörande för frågan om deras orientering. Man behöver i detta
sammanhang endast tänka på att kommunikationerna mellan exempelvis Buenos
Aires och Paris äro avsevärt bekvämare och snabbare än mellan Buenos Aires
och Newyork, eller att kontinenten är fyrspråkig — engelska, spanska,
portugisiska och franska — eller att befolkningen, bortsett från det stora
konglomeratet i norr, består av omväxlande spanjorer, portugiser, indianer, negi-er
och ett flertal olika slags blandfolk.
Men om de amerikanska staterna också icke; känna sig förenade i en
fast solidaritet, vilande på en innerlig sympati, hade man i Europa åtminstone
väntat sig av de latin-amerikanska staterna, att de skulle förena sig i protest
mot den store brodern i norr för dess imperialistiska politik mot sina svagare
bröder i söder. Särskilt förhoppningsfull torde man i detta avseende ha
varit i det gamla ’’moderlandet’’ Spanien. I Förenta staterna hade man också
vissa obehagliga aningar i denna riktning, och det gällde därför att
vidtaga lämpliga åtgärder däremot. Coolidge själv i sällskap med
utrikesminister Kellog reste över till Havanna för att med en lovsång till
amerika-nismen hälsa kongressen och öppna stora brodersfamnen åt de i densamma
deltagande staterna, bland vilka fem — Nicaragua, Panama, Haiti,
Dominikanska republiken och Kuba — äro föga mer än nordamerikanska protektorat.
Tillika sändes till kongressen den starkast tänkbara delegation under ledning
av förre utrikesministern Hughes, den i Sydamerika populäraste amerikan som
stod att uppbringa.
När Hughes för några dagar sedan lämnade Havanna kunde han
konstatera, att de hysta farhågorna varit överdrivna och att de iakttagna
försiktighetsåtgärderna varit fullt effektiva. I själva verket stod ingen samlad front
mot något håll att upptäcka. Och i de latin-amerikanska staternas hållning
gent emot Onkel Sam kunde man konstatera tre tendenser. Sålunda kunde
Hughes alltid påräkna stöd för sina synpunkter från representanterna från de
ovannämnda fem "protektoraten" jämte Peru och Columbia. Salvador,
representerat av sin åtminstone i Geneve blide och stillsamme utrikesminister
Guerrero tog ledningen för de mot Förenta Staterna kritiska staterna, till
vilka framför allt Argentina och Mexiko hörde. Brasilien ocli i viss mån
även Chile intogo en medlande hållning och försökte förhindra debatter om
för Förenta staterna obehagliga problem. Någon samlad anti-amerikansk
aktion kom sålunda ej till stånd och torde för övrigt ej vara möjlig, förrän
d(j stora sydamenkanska stater, som inbördes tävla om ledarskapet, skrinlagt
sin rivalitet.
I samband med frågan om folkrättens kodifiering kunde det emellertid
icke förhindras att Förenta staternas interventionspolitik särskilt i Nieaiagiia
kom på tal. I det av vederbörande utskott framlagda kodifiermgsförslagot
ingick bland annat satsen: Ingen stat må intervenera i en annan stats inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
