Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Händelser och spörsmål - Panamerikanska kongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Förenta Staterna fruktade man och mångenstädes
i Europa hoppades man, att den sjätte all-amerikanska
kongressen i Havanna, där samtliga amerikanska stater
utom Kanada voro representerade, skulle bli en de latin-amerikanska
republikernas manifestation mot ’’Kolossen i norr". Härav blev emellertid
ingenting eller så gott som ingenting, och då förlorade man i Europa helt plötsligt
intresset för hela tillställningen och betraktade den som förfelad. En sådan
hållning till kongressen är dock knappast berättigad. Visserligen äro dess
ur amerikansk synpunkt betydelsefullaste praktiska resultat av ringa intresse
för oss, t. ex. luftfartskonventionen och beslutet att bygga en ’’kungsväg"
tvärs igenom hela den amerikanska kontinenten från norr till söder, för att
nu icke nämna alla dessa tekniska, för den internationella sammanlevnaden nog
så betydelsefulla förbättringar på olika områden, som möjliggjorts genom
en serie beslut av kongressen och vilka ensamma torde utgöra full
motivering för dess sammankallande, men Havannamötet kunde uppvisa även andra
sidor.
Ur europeisk synpunkt ligger huvudintresset i kongressens politiska
diskussioner, som visserligen ledde till ganska blygsamma positiva resultat, men som
dock lämnade intressanta inblickar i det pan-amerikanska familjelivet. Dessa
diskussioner ha blottat pan-amerikanismens bräcklighet och föga lysande
framtidsutsikter. Framför allt är det uppenbart, att någon panameiikanism
i dess klassiska bemärkelse av en amerikansk solidaritet med ryggen vänd
mot Europa icke längre existerar. Tvärtom framgick det under debatterna,
att många av kongressens ledande män kastade sina blickar mot Geneve för
att därifrån hämta livgivande impulser. Särskilt lekte den permanenta
internationella domstolen dem i hågen. Detta är helt naturligt, då många av
dem såsom ombud för sina länder nedlagt ett intresserat arbete i Nationernas
förbunds tjänst.
De mångenstädes i Europa hysta farhågorna, att Havanna-kongressen skulle
skapa ett amerikanskt N. F., som ytterligare skulle minska denna kontinents
intressen för Europa och dess politik, visade sig vara helt ogmndade.
Orsakenia därtill äro i själva verket icke så svåra att finna. Förutsättningen
för en sådan sammanslutning äro djupgående gemensamma intressen. Finna»
dessa? Knappast numera. De voro stora för hundra år sedan, då det gällde
att skydda kontinenten mot Europas återerövringsförsök. Den gången ställde
sig Onkel Sam med sin breda rygg i bräschen och dekreterade monroedoktrinen,
d. v. s. att det mäktiga Förenta staterna icke ämnade tillåta någon europeisk
intervention på den amerikanska kontinenten. Men det är att märka, att icke
ens då lyckades man åstadkomma någon pan-amerikansk rörelse. En inbjudan
1826 till en pan-amerikansk kongress hörsammades av endast fyra stater. 1
själva verket torde en pan-amerikanism i betydelsen av ett av det stora
flertalet amerikanska stater känt behov till organiserad sammanslutning för
gemensamt arbete aldrig ha förekommit. Den pan-amerikanism, som finnes och
som tagit sig uttryck i den Pan-amerikanska unionen, är en i Washington
gjord uppfinning för att tjäna Förenta staternas intressen. Unionen började
nämligen som en byrå under State Department i Washington och hade endast
till uppgift att främja och utveckla Förenta staternas handel på Syd- oeh
Centralamerika. Så småningom omorganiserades byrån och de i Washington
Pan-amerikanska
kongressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
