Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1928 - Lindström, Rickard: Bör socialdemokratiska partiets principprogram revideras?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖE PEINCIPPROQRAMMKT EEVIDEEÅS? 163
1) det besittande fåtalet blir allt rikare; 2) arbetarklassen
proleta-riseras. Men vad är detta annat än den vulgärmarxismens
samhällsteori, som dagligen och stundligen förnekas i den svenska
socialdemokratins praktik? Av de allmänna grundsatserna får man
det intrycket, att denna motsättning oavlåtligen skärpes och att inga
mildrande och förmedlande element uppenbara sig. När så är, borde
icke det hela logiskt leda fram till en katastrofteori? Den svenska
socialdemokratins principprogram levererar faktiskt materialet till
denna katastrofteori; att programförfattarna icke framställt en
sådan kan icke bero på något annat, än att de plötsligen erinrat sig
att det finns något, som heter det levande livet, och därför i
grevens tid slitit av sin tanketråd.
Tionde stycket i här avhandlade dokument rör sig om
kapitalismens härskarställning på de ’’områden, dit den industriella
storproduktionen icke trängt fram". Här heter det bland annat, att
kapitalet ’’som bank- och bolagskapital lägger även
jordbruksjorden under sitt välde". Det säges, "att jordens verkliga brukare
försättas, där de icke redan i egenskap av lönearbetare vid storgods
helt intaga samma sociala ställning som industrins arbetare, uti
ekonomisk ofrihet, tributpliktiga till en kapitalism i ständig
utveckling". På nytt kan man tyvärr konstatera, att endast en halv
sanning presteras. Av det citerade kan man icke få någon annan
uppfattning än att t. ex. bankerna egentligen utan vederlag åt
jordbrukarna bara "utsuga" dem.
När det gäller denna jordbrukets "tributplikt" till bankkapitalet,
erinrar jag mig en episod, som Nils Karleby brukade berätta.
I begynnelsen av sin offentliga verksamhet för socialdemokratin
höll Karleby ett föredrag för några bönder någonstädes på den
svenska landsbygden. Han bevisade för dem med rader av siffror
liur ofria de voro, att väldiga massor svenska bönder
egentligen endast voro slavar åt bankerna. Sedan föredraget var slut,
uppstod ett resonemang mellan åhörarna och den ungdomliga
föredragshållaren. Till sin häpnad fick den senare höra, att det där
"slaveriet" också hade en annan sida: bönderna framhöllo, att de
hade det sämre förr, då kreditmöjligheterna voro sämre och de
formellt voro alldeles fria från finanskapitalismen. Grenom
bankkrediten hade de fått möjligheter till förbättringar av jord och
byggnader, till inköp av maskiner o. s. v. Trots hypoteken kände de sig
ekonomiskt friare än förr, emedan deras verkningssfär genom
krediten gjorts vidare. — Karleby sade, att denna episod kraftigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
