Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1928 - Stehr, Artur: Om storstaden och familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 ARTUR STEHR
lande, att varken stat eller kultur överhuvud taget skulle kunna
existera utan familjen som grundval. Familjen i all ära, den har
dock sina svagheter, eller bättre uttryckt, den får en betydligt mindre
betydelse i den mån samhällena växa. Detta, synes det mig,
beroende på att familjerna, i samma mån som samhällena —
enkannerligen de moderna storstäderna — växa, upphöra med de funktioner,
för vilka de en gång i tiden bildades.
Vidare tycks det vara så, att alla former i livet äro
övergångsformer. Likt moren få de gå, sedan de gjort sin plikt, och det
tragiska skimret är eftervärldens honnör och minnesvård.
Som husMllsenTiet betraktad existerar idealfamiljen fortfarande i
tämligen stor utsträckning. Ju större avståndet till storstäderna
är och ju hårdare kampen för tillvaron (kampen mot naturen)^ är,
desto bättre förutsättningar finnas för idealfamiljen. Dock får
inte kampen för tillvaron bli så hård, att den pressar människan
tillbaka till fullständig kulturlöshet. Familjen förutsätter under
alla omständigheter så mycken kultur, att den ene
familjemedlemmen kan ta hänsyn till den and^e. Men denna hänsyn utvecklas
i sin tur i hög grad i familjen under de nyss anförda
förutsättningarna.
Kommer man till det enkla folket i våra mindre lyckligt lottade
landskap, får man än i dag se och höra, att inom familjen tar man
hänsyn till varann (vilket realiter är lika med till familjens bästa)
i så hög grad, att maten inte delas rättvist i betydelsen lika ät alla,
utan att den, som betyder mest för anskaffandet av ny mat, den
får det mesta och bästa, vare sig detta nu är familjefadern,
storebror eller någon annan av familjemedlemmarna. I dylika fall är
det ofta kvinnan som delar, och så stark är känslan av det
nödvändiga i en dylik fördelning, att mindre arbetsföra inom familjen
kunna halvsvälta utan att klaga. Men det är uppenbart, att den
solidaritet som inleves under likartade omständigheter är i stånd
att bära upp högre sociala enheter, och därför ligger det ingen
överdrift i talet om familjen som statens grundval under nuvarande
förhållanden. Denna idealfamilj utgör, där den existerar,
hushållsenhet och barnalstringsenhet. Jag skriver inte uppfostringsenhet,
ty i detta avseende har i kulturländerna en avsevärd del av
uppfostran blivit en statens och kommunens angelägenhet.
Kampen för tillvaron i storstaden blir delvis av annan art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
