Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1928 - Sturmthal, Adolf: Härorganisation och partiell avrustning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 ADOLJ’ StURMTHÅt
den har blivit en del av livet för många nationer, och den anses
icke blott såsom en art av militärt skydd utan också såsom en
oumbärlig metod för uppfostran och disciplinering av deras manliga
medborgare... Sannolikt skulle intet av de länder, vars arméer
det vore mest önskvärt att förminska och begränsa, gå med på att
upphäva värnplikten. Hellre skulle deras regeringar med all
sannolikhet taga på sig ansvaret att överhuvud säga nej till ett
av-rustningsprojekt. Det kan vidare med säkerhet hävdas, att alla de
förut fientliga lände]*, som tvingats att uppgiva värnplikten, skulle
återinföra densamma, o»m det vore dem möjligt.
Värnplikten gör utarbetandet av planer för avrustningen
svårare, då densamma möjliggör skapandet av mycket stora reserver,
som kunna fogas till de stående krafterna, ifall en mobilisering
äger rum.’’
T Geneve har man ju också funnit det nödvändigt att avstå från
kravet rörande en enhetlig armétyp. En av de mest ingripande
konsekvenserna av detta var begränsandet av föreskrifterna över
rustningarna till enbart den del, som kommer till användning under
den så kallade period A, enligt Lord Eshers terminologi, det vill
säga under den period av kriget, då tillsvidare endast
fredsrustningarna stå till förfogande.
Men själva Jouhaux, som fordrar att folkförbundet skall ålägga
sina medlemmar att införa milisen, går icke till slutpunkten. Och
just här ha vi sambandet mellan härorganisationens och den
partiella avriisiningens problem.
Det vore en självklar sak, om Jouhaux, då han nu anser
milisen som den militära form, vilken erbjuder de minsta riskerna
såväl inrikes- som utrikespolitiskt, fordrade att även de besegrade
staterna genom förändringar i fredsfördragens bestämmelser borde
övergå till milis, alltså till allmän värnplikt. Vi tro visserligen
icke, att majoriteten av de socialdemokratiska partierna i
Tyskland, Österrike o. s. v. skulle instämma i ett dylikt krav, emedan
man i deissa länder förhåller sig mycket mera kritisk till
milis-systemet, än de fransmän göra, som leva i de revolutionära
traditioner, vilka uttryckas genom orden ’’levée en masse’’. Men för
Jouhaux borde denna konsekvens varit självfallen. Han skriver
emellertid:
’-Vi tro å vår sida icke på yrkesarméernas företräden. Men i
det nuvarande europeiska läget skulle det betyda, att folkförbun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
