Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1928 - Händelser och spörsmål - Valet i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelseb och spörsmål 249
eller på en omsvängning bland väljarna, beror på hur man uppskattar dessa
senare vid föregående val. Att valsystemet tvärt emot just detta partis
förväntningar kraftigt bidragit är otvivelaktigt, men det är också sannolikt, att
väljarna något minskats. Nå^on större differens synes dock icke föreligga,
och det kan hända att beräkningen skett väl snålt.
Närmast till höger om socialradikalerna står radikalerna. Man får icke låta
sig förledas av detta namn, liksom ej heller av flera av de följande
benämningarna, att tro, att det gäller några samhällsomstörtare. Det räcker kanske
med att ange, att Frankrikes mest kända storindustriella man, Loucheur, räknas
till denna grupp. Partiet eller gruppen, om man så vill, ty som
partiorganisation kan den knappast betraktas, har intet allmänt program. Den måste
mera ses som en samling oberoende radikaler. Gruppen plägar räknas till
vänstern, men med samma rätt kan den kallas vänstra centern. Den har
starkt ökat antalet representanter, från 42 till 64, valda lite varstans i
landet.
Nästa parti är också endast en grupp. Den kallas vänsterrepublikanerna.
Dessa såväl som de närmast följande, oberoende vänstern och demokratiska
vänstern, representerar den politiska organisationen ’’republikanska
demokratiöka alliansen’’, som grundades är 1901 av Adolphe Carnot. Här har ordet
"vänster" än mindre betydelse än radikaler här strax ovan. Det är inga
vänstermän i vår mening. Grupperna måste räknas till högra centern. De
mera kända namnen är: hos demokratiska vänstern handelsministern Bokanowski
odi förre krigsministern Maginot, hos oberoende vänstern den mångfaldige
arbetsministern Le Troquer och hos vänsterrepublikanerna marinministern
Leygues och framför allt Poincaré, som ju dock är senator. André Tardieu,
minister för allmänna arbeten, Clemenceaus f. d. medarbetare, och troligen en
av de kommande åi-ens förgrundsfi^rer, står officiellt utanför
kammargrupperna men hör närmast Mt.
Dessa grupper är klart mot alla socialistiska tendenser och hyllar väl
närmast den ekonomiska liberalismen. Utrikespolitiskt har de ställt sig
tveksamma gentemot Locarno-politiken, men dock gått med. För övrigt kan
nämnas, att de fmktar de direktu skatterna framför allt på kapitalet och i
stället hävdar de indirektas fördelar.
Dessa grupper har vid valet vunnit 13 platser. Någon bestämd
lokalisering kan man icke peka på för dem, men de har få mandat i mellersta
Frankrike.
Demokraterna är en svårplacerbar grupp. Officiellt grundades
organisationen först på hösten 1924, men rörelsen är äldre. I vissa delar är
programmet ganska radikalt, men hela den praktiska inställningen är företrädesvis
riktad mot vänstern. Religionen spelar’ för dem ingen oviktig roll. Deras
mål sades vara att söka få valda några tiotal representanter, som genom
att kasta sin röststyrka än åt höger och än åt vänster skulle kunna bli
tungan på vågen, alltså en konsekvent vågmästarpolitik. Så illa gick det nu
inte, .utan den rollen måste de avstå åt de något talrikare radikalerna.
Partiet är strängt lokaliserat tiJl Bretagne och Elsass-Lothringen, alltså
landets allra västligaste och östligaste delar. Där är 17 av deras 22 repre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
