Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1928 - Händelser och spörsmål - Valet i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelseb och spörsmål 250
sentanter valda. Förut kom 11 av 14 från samma håll. Paul Simon är väl
den mest kände bland dem.
Så följer d<3t stora högerpartiet, republikanska demokratiska unionen. Här
slipper man då åtminstone vänsterbenämningen i namnet. Det är också ett
klart högerparti. Följaktligen bekämpas enhetsskolan, statsmonopolen,
loearno-politiken, direkta skatter etc. Underligt nog har man däremot på programmet
rösträtt för kvinnor. För övrigt vill man också ha röstplikt och
proportionella val.
Det är valets segerherrar, om man ser till antalet mandat. De har ökats
från 104 till 140. Och framgången synes vaia tämligen jämn, fast man
Tijödgats släppa till en del mandat i de departement, där man fömt med
vallagens hjälp haft så gott som alla. Obetingat kraftigast är dock
framgången i Seine, d. v. s. Paris. Där ökade högern från 10 till 22, d. v. b.
med 12 mandat eller tredjedelen av hela vinsten. Partiet är mest
dominerande i norr.
Detta stora parti är fattigt på stora män, åtminstone på mera bekanta.
Ledare är emellertid Louis Marin, innehavare av den skäligen betydelselösa
pensionsministerportföljen i Poincarés kabinett, där han väl närmast suttit som
en slags gisslan.
Till höger om högern har man en gmpp konservativa mer eller mindre
monarkiskt sinnade deputerade, förut 15 och nu 12. Sex av dem är valda
i Loire-Inferieure vid Loires mynning och två längst ner i den annars
radikala södern.
Att skilja på högerpartiernas och centerns röster är ett hopplöst företag.
Den enda möjligheten är att slå samman dem och denna sammanslagning har
skett så generöst, att alla, som icke klart kunnat hänföras till vänstern, har
förts till högern. Det visar sig trots detta, att mandatvinsterna icke alls
motsvaras av några röstvinster. De uppnådda röstetalen är ungefär lika stora
1924 som i år. Det är efter allt att döma främst valsystemet, som vållat
niandatförskjutningen. Men så har högern heller icke försuttit några tjangser
genom splittring på flera kandidater.
En ny liten grupp kommer att figurera i den nu valda
deputeradekammaren, nämligen tre autonomister från Elsass.
Även Frankrike har fått sina nationalsocialister, ledda av den före
kriget extreme kollektivisten Gustave Hervé, som vid krigsutbrottet så häftigt
sadlade om till ivrig krigshetsare. Den nya rörelsen synes dock icke ännu
ha vunnit någon anklang, ty endast några hundra röster samlades av dess
uppställda kandidater och ingen blev vald.
En sammanställning av valda efter deras yrke lämnar den något
uppseendeväckande upplysningen, att 132 av kammarens 612 ledamöter är advokater.
Det bör räcka en stund. Utövarna av fria yrken och tjänstemän är
tillsammans 340, d. v. s. betydligt över hälften, medan de produktiva yrkena blott
räknar 262 representanter (för tio har uppgift saknats). Särs-kilt finns det
mycket få arbetare, blott 22 stycken.
Hur den definitiva röstfördelningen i den nya kammaren kommer att
gestalta sig, vet man, när detta skrives, ännu icke. Enligt de ovan angivna
siffrorna är det nu emellertid klart och kommer att så förbli, hur grupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
